fredag, februari 16, 2007

Oh, no!

Just när jag var på väg genom grindarna på dagis, ringde Liten Söt Sambo. Personalen på dagis hade just ringt honom och sagt att Lilla Körsbärsblomman hade kräkts. Rejält.

När jag kom verkade hon hyfsat med i matchen igen, men overallen och vantarna var nerspydda. Tur att hon gjorde det ute, så att bacillerna eventuellt inte spred sig till precis alla på avdelningen.
Hem snabbt och nu ligger hon och sover i soffan.

Snälle, gode någon.
Jag vill inte behöva ränna runt mellan intervjuerna och sitta på parkett i Gävle med en spyhink i högsta hugg...

Uuuuuäck!

Uppdaterad - liten, liten stund senare:
Precis när jag skrivit ovanstående, och var på väg upp för att ta dom där obligatoriska tio vitpepparkornen, hände det igen. Jag hann tack och lov fram med hinken, men jag riktigt kände hur dom där äckliga bacillerna rasslade och kryllade in i näsan på mig. Så nu är det bara att vänta och se om jag är så där immun som jag trodde...
Paniiiiiik!

Etiketter: ,

10 Comments:

At 7:05 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

tvätta händerna..
noga..

då klarar du dig...
förhoppningsvis..

 
At 7:17 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Tack för tipset, oh du Lyckliga!
Jotack, du! Här tvättas det händer i parti och minut; om jag så ens stryker henne över håret eller motar bort luggen i pannan på henne, tvagar jag mig efteråt...

 
At 10:07 em, Blogger Åsa Mitt i Världen said...

Men åååååh! Glääääh! Är det nåt man inte vill ha så är det ju vinterkräksjukan.

Ifall jag hamnar i ”kräkzonen” så är mitt knep 5 droppar japansk pepparmyntsolja i en äggkopp med vatten. Pepparmyntolja hjälper också vid illamående - ifall man alltså inte hinner mota Olle i grind...

Håller tummarna för att du är immun.

 
At 10:52 em, Blogger superkryp said...

Sen måste man försöka komma ihåg att, när man väl är där så är det inte så jävla farligt. I alla fall inte för oss. Det går ju över, även om det inte känns så just då.

Men... jag måste bekämpa nojjan ändå.

Ansiktsmask är nog det som skyddar bäst och hur trevligt och barnvänligt är det...? ;)

Jag håller oxå tummarna för att du är immun. Vi är det inte... tyvärr!

 
At 12:10 fm, Blogger Batbut said...

Isch och fy, jag håller tummar och tår. Jag törs knappt skriva det men här har vi klarat oss i sex (!!!!) år. Iofs var det rejält den gången (sjukhus och hela biddevitten)

 
At 9:52 fm, Blogger Mamselamsen said...

Har du inte haft magsjuka förut, klarar du dig säkert.

Jag har legat och torkat spyor när familjen var yngre... men jag har aldrig fått det. Peppar peppar.

 
At 10:13 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Åsa: Det är nog den 'folksjukdom' jag bävar allra mest för... Bra tips, det där med pepparmyntsoljan. Sambon hade läst någonstans om något man kunde dricka och han nickade igenkännande när jag läste upp din kommentar...

Superkryp: Det där med att man är lugn när det väl händer, känner jag igen. Jag stod ju t o m och höll i hinken... Jag är en totalidiot som dras med den här nojan, den är sååå dum! Jag måste sluta, nu!

Batbut: Tack för tum- och tåhållning. Sex år utan, hoppas det blir sex ytterligare år utan...

Mams: Magsjuka har jag haft, men nästan aldrig "uppvägen". Bakvägen har den tagit ett par gånger, men det kan jag stå ut med hur många gånger som helst... Eller, njae förresten... Men det ger mig inte den här ångesten i alla fall... :-)

 
At 8:07 em, Anonymous Tina said...

Är själv mamma och emetofob. Inte roligt. Förstår dig så väl.

 
At 10:04 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Tina: Åh, en till! Underbart! Det är så härligt att se att man inte är ensam!

 
At 7:16 fm, Anonymous Tina said...

Jag hade ingen aning ens om att eländet hade ett namn och än mindre att det fanns fler räddmörtar i landet. Alltid känt mig överkänslig och som en gnällspik.
Men viss tur har vi, mammor, för vi trotsar rädslan att tex må illa under graviditeten, har läst om så många som väljer bort att bli mamma när de är emetofober.

 

Skicka en kommentar

<< Home