Oh, no!

Just när jag var på väg genom grindarna på dagis, ringde Liten Söt Sambo. Personalen på dagis hade just ringt honom och sagt att Lilla Körsbärsblomman hade kräkts. Rejält.

När jag kom verkade hon hyfsat med i matchen igen, men overallen och vantarna var nerspydda. Tur att hon gjorde det ute, så att bacillerna eventuellt inte spred sig till precis alla på avdelningen.
Hem snabbt och nu ligger hon och sover i soffan.

Snälle, gode någon.
Jag vill inte behöva ränna runt mellan intervjuerna och sitta på parkett i Gävle med en spyhink i högsta hugg...

Uuuuuäck!

Uppdaterad - liten, liten stund senare:
Precis när jag skrivit ovanstående, och var på väg upp för att ta dom där obligatoriska tio vitpepparkornen, hände det igen. Jag hann tack och lov fram med hinken, men jag riktigt kände hur dom där äckliga bacillerna rasslade och kryllade in i näsan på mig. Så nu är det bara att vänta och se om jag är så där immun som jag trodde...
Paniiiiiik!