Mer djupandning

Tar djupa andetag. Begravningen närmar sig.
Igår satt dödsannonsen inne i DN, och på födelsedagsfesten jag var på under eftermiddagen, stacks den i handen på mig.

Begravning, förresten. Eftersom pappa inte var medlem i Svenska Kyrkan, blir det bara en enkel minnesstund i ett litet kapell. Min bror har skött nästan alla förberedelser i samband med det här, och jag erkänner det; han har stigit i min aktning och respekt. Han har varit otroligt lyhörd och haft järnkoll på det hans pappa har önskat kring sin bortgång. D v s att han velat bli kremerad, med bara en enkel ceremoni. Han har haft koll på var hans pappa troligen skulle vilja ha en eventuell träff efteråt. Min bror kom också med förslaget vad som ska spelas under minnesstunden och när han föreslog titelmelodin från den danska serien "Matador", som pappa tyckte mycket om, grät jag nästan. Dessutom har han tänkt på att låta blomsterarrangemangen gå i rött och vitt, med anspelning på hans danska rötter. Sådana saker hade jag aldrig tänkt på, och det visar verkligen vilken fin relation dom två hade, även om de bodde 35 mil ifrån varandra. Själv känner jag mig som om jag knappt kände honom.