måndag, september 18, 2006

Mer djupandning

Tar djupa andetag. Begravningen närmar sig.
Igår satt dödsannonsen inne i DN, och på födelsedagsfesten jag var på under eftermiddagen, stacks den i handen på mig.

Begravning, förresten. Eftersom pappa inte var medlem i Svenska Kyrkan, blir det bara en enkel minnesstund i ett litet kapell. Min bror har skött nästan alla förberedelser i samband med det här, och jag erkänner det; han har stigit i min aktning och respekt. Han har varit otroligt lyhörd och haft järnkoll på det hans pappa har önskat kring sin bortgång. D v s att han velat bli kremerad, med bara en enkel ceremoni. Han har haft koll på var hans pappa troligen skulle vilja ha en eventuell träff efteråt. Min bror kom också med förslaget vad som ska spelas under minnesstunden och när han föreslog titelmelodin från den danska serien "Matador", som pappa tyckte mycket om, grät jag nästan. Dessutom har han tänkt på att låta blomsterarrangemangen gå i rött och vitt, med anspelning på hans danska rötter. Sådana saker hade jag aldrig tänkt på, och det visar verkligen vilken fin relation dom två hade, även om de bodde 35 mil ifrån varandra. Själv känner jag mig som om jag knappt kände honom.

3 Comments:

At 11:22 fm, Blogger Bloggblad said...

Ibland kan det faktiskt bli så att man lär känna sina föräldrar på ett annat sätt efter döden. Själv läste jag mina föräldrars ca 200 kärleksbrev långt efter att de var döda, och jag fick en helt ny syn på dem. Kändes som att lära känna två nya personer. Och det var positivt, även om vi inte hade några större konflikter - men tidigare var de bara mamma och pappa. Nu blev de två unga älskande.

 
At 1:52 em, Blogger SANDRA said...

"Själv känner jag mig som om jag knappt kände honom."

Känner igen det där.
Många på pappas begravning pratade om pappa och hur fin och snäll och bra han var och jag såg ut som ett frågetecken.

 
At 10:18 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Bloggblad: Det låter jättemysigt, och nästan lite... för privat... som om man snokade. Hur kändes det att läsa sin mammas och pappas kärleksbrev? Satt du och rodnade hela tiden? Just precis som du resonerar, att man får en helt annan bild av sin mor och/eller far, gör att jag överväger att låta min dotter läsa mina gamla dagböcker... Vi får se...

Sandra: Minns hur du skrev om det. Tror att jag kanske kommer att få uppleva något liknande. Men då skulle jag vilja sätta "hycklare!"...

 

Skicka en kommentar

<< Home