Bloggbrist
Det har blivit svårare att blogga. Jag blir läst av människor som känner mig, personligen eller professionellt, och den där anonymiteten som kändes så befriande från början finns inte riktigt kvar att gömma sig bakom. Den där som gör att man ibland kan få för sig att skriva om lite känsligare saker, små världsliga eller ovärldsliga ting man går och funderar över. Inte för att det direkt finns några (kvar), men för tillfället känner jag mig lite strypt på bokstäver och bloggämnen.
6 Comments:
Jag förstår dig! Jag har från början blivit läst av folk som har hämmat mig, ibland funderar jag på att börja på nytt igen, byta blogg och inte tala om det för släkt och vänner! (tror inte att dom läser här! :D)
Jag tänkte ju också vara helt anonym, men har släppt adressen till höger och vänster och släktingar... fast inte hur som helst! För: jag märkte att jag har precis samma hämningar om jag är anonym. Kan bara inte skriva vad som helst ändå. Det är bara i pappersdagboken som det släpper... ojojoj vilka sanningar där finns...
Jag tror alla som bloggar balanserar antingen åt mer anonymitet eller åt mer offentlighet. Men helt klart svårare om man jobbar med offentliga personer och kändisar. ;)
Jag tycker att du brukar balansera bra. Ändå.
Humlan: Jag har varit inne på samma tankar, men någonstans har man ju ett behov av att bli "sedd" och läst, ändå... Balansgången är lite svår ibland.
Bloggblad: Någonstans handlar det väl om att man har en hemlig sida, som man inte vill bjussa någon på, vare sig man är hemlig eller inte. Och den där pappersdagboken låter som om den innehåller en hel del "sprängstoff"... :-9
Superkryp: Jag ska försöka fortsätta balansera, så får vi se hur det går. Men man vet aldrig, det kanske blir en hemlig blogg också. Fast man orkar ju inte sitta framför datorn twentyfour-seven.
Min familj har lovat mig, att om jag inte skulle hinna göra det själv innan jag far hädan, ska de bränna alla (hittills) 19 böckerna. Olästa.
Bloggblad: Oj.
Skicka en kommentar
<< Home