Sista minuten

Orkade se en halvlek av fotbollen igår kväll, sedan gav jag upp, läste lite bloggar och lät dom kämpa vidare på låg volym i bakgrunden. Orkade inte se hur dom slet, sparkade, drog i varandras tröjor, ramlade omkull och tog sig för smalbenen och sköt skott på skott, som bara vägrade gå i mål. Frustration på hög nivå.
När jag till slut hade gett upp allt hopp och suckade: "vi är så jäkla kassa!", så skallade Ljungberg, i den berömda grevens tid, in 1-0. Då kom jag på fötter och skrek, fast inte så högt eftersom Lillsnorpan låg och sov i rummet intill, klappade händer och gjorde vågen.
Roligast var ändå att varje gång man såg Fredrik Ljungberg i bild strax efteråt, så pussade han alltid någon av sina motspelare intensivt.
Jojo, det gäller att passa på...