På tu man hand
Pratade just med Liten Söt Sambo, som ringde från Heta Hultsfred.
Han är ledig en vecka med Lilla Körsbärsblomman i mitten av juli, och pratar om att ta med henne en vecka utomlands, bara han och hon. Ligga vid poolen och bara softa och ta det lugnt. Vojvoj! Jag fick en klump i magen och såg alla möjliga olyckor: tillbud i poolen, trafikolyckor, brända barnaxlar... Vågar jag släppa iväg dom?
Eftersom vi ska till Spanien hela, lilla familjen i mitten av augusti, kan jag dessutom tycka att det känns lite... onödigt? Är jag fånig?
posted by The Female Dinousaur @ 1:35 em
4 comments
4 Comments:
klart du vågar...
men jag förstår precis hur du känner..
så fort barnen är med någon annan och ju längre bort de är så ser jag bara olyckor och död framför mig..
vilket ju är riktigt löjligt objektivt sett.. risken att råka ut för saker är lika stor när de är med mig..
men känslan av att aldrig får se dem igen tar över..
Jag och frun satt och bölade efter vår 8-åring (då, nu 9-åring) i några dagar i London förra året. Det är a) larvigt men b) lite naturligt oxå. Dags att börja karva lite i navelsträngen, kanske... (särskilt för oss).
Se det som ett varnande exempel... ;)
Ja för fan nog vågar du släppa iväg dom! Ni är väl två föräldrar, då kan du ju inte utgå ifrån att det ska gå åt helvete när han har henne själv. ;)
Grodis: Buhu. Jag antar att jag kommer att känna så här resten av mitt liv...
Superkryp: Haha. Jag ska försöka börja karva redan nu. Men som sagt, se kommentaren ovan.
S: Jag kan, jag vill, jag törs! Och egentligen är jag mest förvånad att hon är hel och välbehållen efter varje dag med mig. Jag som ofta, ofta ställer till det för mig och klantar till saker. Söt-sambon gick säkerligen och våndades en del när jag var mammaledig... :-)
Skicka en kommentar
<< Home