torsdag, maj 18, 2006

En skopa ovett

Min far verkar ha det jobbigt för tillfället. Allt är fel och jobbigt. Han påstår att det springer folk hos honom stup i kvarten, som han inte vill ha där. Och han vill inte åka på dagverksamhet.
Det tar han sedan ut över mig (och, kan jag tänka mig, killarna och tjejerna från hemtjänsten, stackarna!). Nyss fick jag mig en ordentlig avhyvling och en telefonlur slängd i örat, för att jag vägrar köpa mer Treo till honom (han fick en förpackning med tre rör för drygt en vecka sedan). "Det här ska jag minsann ta upp med din bror, hur du styr mig!"

Suck, säger jag. Stor suck.

4 Comments:

At 4:13 em, Blogger Ilva said...

Dagens mantra: "Det ar en sjukdom, det ar en sjukdom, det ar en sjukdom"- "jag gor vad jag kan och det racker, jag gor vad jag kan och det racker, jag gor vad jag kan och det racker" ar mantra nr 2. Jobba med dem nu!

 
At 4:25 em, Blogger Humlan said...

Jag skickar en stor portion tålamod (vilket jag inte skulle ha själv...)
och jag ska också komma ihåg Ilvas mantra när jag behöver dom!

 
At 9:30 em, Blogger Bloggblad said...

Tänk teflon! Låt det rinna av, för det hör till sjukdomsbilden.

 
At 11:55 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Ilva: Sötnos! Jag försöker sluta bry mig så mycket. Det går. Ibland.

Humlan: Tack. Tålamod är en bristvara många gånger.

Sandra: Lider med dig. Och du tycker ju OM din farmor, då är det säkert ännu svårare.

Bloggblad: Japp. Jag försöker allt vad jag kan.

Kan berätta att karln i alla fall hade vett att ringa och be om ursäkt (well, han sa aldrig ursäkta, men så nära man kan komma utan att egentligen säga det) senare...

 

Skicka en kommentar

<< Home