Omkast

Ena sekunden är jag beklämd över att det inte finns någon tolerans mot de äldre i samhället; och definitivt inte mot de som är lätt sjukliga. Väldigt sällan visar någon hänsyn; det knuffas, trängs och suckas så fort man hamnar i kölvattnet på någon som inte tar sig fram tillräckligt snabbt. Dagens tillvaro är anpassad för dig som är mobil, rörlig och lätt stressad. Är du gammal och skröplig ska du hålla dig framför din TV-apparat och motion skaffar du dig genom att fylla i din Bingolotto-bricka.
Andra sekunden är jag tvungen att räkna "ett-två-tre..." och bita mig i tungan för att inte skrika rakt ut och klappa till min pappa när jag är med honom "ute bland folk". Idag har vi varit i två köpcentrum, och han har pendlat mellan läge sur, grinig, vresig, otålig gubbe och hyfsat talbar och vettig att ha i sin direkta närhet. Själv pendlar jag mellan hopp, förtvivlan och ibland kostar jag på mig ett snett, halvhjärtat leende. Och tystnad. Vi skiljs åt efter tre timmar. Han är trött, andfådd och vill vila; jag räknar minuterna till jag är hemma igen.