Välförättat värv

Efter att ha räknat CD-skivor hela veckan och dessutom jobbat en timme här hemma, är det inte mer än rätt och tillåtet att öppna en flaska vitt och sippa lite, medan man bloggar. Det var så länge sedan jag hann runt bland mina favvisar, läsa och kommentera.

Det är lugnt på hemmafronten. Efter att ha agerat myspappa hela veckan - hämtat, lämnat, lagat mat, nattat - tyckte sambon att det inte var mer än rätt att han fick gå på hockey och ta några öl efteråt. Det fick han.

Katterna är ovanligt stilla och lugna. Han med tratten fortsätter sin krabbgång, men vilar mest. Diablo, den större av de två, passar på att dänga till trattkillen emellanåt. Shrek är den som vanligtvis är kaxigast och bråkar mest, så - nu i underläge - är han ett hett byte för sin "storebror", som passar på att ge igen.

Roligast idag var ändå körsbärsblomman. Hon är så lillgammal ibland, så jag blir tokig! Fast det är gulligt också, men innan jag fick barn hade jag lite svårt för lillgamla (heter det så? Ser jättekonstigt ut!) barn. Nu är det bara att inse att min egen dotter är ett sådant. Eftersom vi hastade iväg till djurkliniken efter dagis, skulle det inte hinnas med att handlas kvällsmat, så jag frågade henne:
"Kan du möjligen tänka dig att äta köttbullar till middag ikväll?".
Hon funderar lite, tittar sen på mig och säger, lite eftertänksamt: "Jaaaaa, det kan jag nog". Ser ju inte speciellt roligt ut så här på pränt, men det lät himla kul.

Vid middagen förvånade hon mig igen: "Mamma, jag vill ha mer broccoli!". Herregud, vilken unge i hennes ålder gillar broccoli?

Nu lämnar jag min egen blogg för kvällen, och ger mig direkt in i ERA liv!
Beware!