torsdag, januari 05, 2006

Skrivbordsfrukost

Inventering dag 4.
Än är det inte över. Vi tar en dag till och skriver siffror, på längden och på tvären, framlänges och baklänges. Ett par riktigt konstiga diffar, både plus och minus, har vi upptäckt, men det brukar lösa sig i slutändan.

Katterna verkar ha överlevt gårdagens ingrepp. Den ena ser lite irriterad ut därbak, men vem skulle inte vara det, efter att ha blivit av med "nötterna"? Får kolla med djurkliniken vad dom säger.

Nisse på Bingolotto gillade Iris, men "hade svårt att hitta en lucka just nu". Ja, ja. Så säger alla killar...

Har jag otur blir det en fortsättning av inventeringen även på måndag. Giv mig styrka.

***********
Grammis-status: Min lilla försynta kommentar till chefen: "Har jag inte räknat ihop till en Grammisbiljett snart?" möttes av enbart ett stort flatgarv. Kan jag tolka det som ett nej?
32 dagar kvar.

8 Comments:

At 8:11 fm, Blogger Vi på Kantarellen said...

Ge dig inte.... tjata ihjäl honom. Till slut ger han upp och ger dig sin egen biljett, bara för att du ska vara tyst.

 
At 8:43 fm, Blogger Ilva said...

Vadda, trodde killar var pa standig jakt efter "luckor"??!!

 
At 12:05 em, Blogger PGW said...

Jag tror på tuffare tag, förgifta chefens kaffe eller nåt.

 
At 4:09 em, Blogger Morgondimma said...

Vi kanske ska starta en blogglista? Samla in namn för att du ska få gå på Grammis-gala som du kan presentera för Chefen?

 
At 4:57 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Mams: Vänta du... Det här är bara början...

Ilva: Haha!

PGW: Åh... En sån där god kaka kanske, som dom fick på Bergianska trädgården?

Morgondimma: Hihi!

 
At 5:00 em, Blogger Batbut said...

Lämna ut mailadressen på spammar vi honom! Jag kan skriva perversa mail hur lätt som helst *S*

 
At 5:01 em, Anonymous Anonym said...

Håller med Batbut!

 
At 5:13 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Batbut och Rita: Nej, nu ska vi inte göra något förhastat här... Han verkar ha mjuknat lite av mitt tjat (se senaste inlägget). Nu är det bara att göra ett extrabra jobb i ett par veckor, och så få någon slags nervsammanbrott, eller nåt. Då blir ju Grammisgalan en bra och fin tröst...

 

Skicka en kommentar

<< Home