Jag - en groupie?
Emedan jag i all stillhet letade efter en bild på Sean Penn, roade jag mig med att googla lite andra bilder. Hittade inga på mig (tack gode gud för det!), hittade inga på gamla ex (ok jag sökte inte på alla!) men hittade följande lilla omkväde om den man jag lever med. Visst, jag har fattat att dom var ett namn här och där, men det här:
"The band decided to record the self-financed debut album 'Edge Of Existence'. This led to a license deal with the Italian label Off World. It was released in June 1996. The label realised the bands potential and did a massive promotion campaign. The album received top reviews and the band did tons of interviews with radio, press and tv all over the world. This album is still considered a milestone in Swedish Metal."
Scheezus! Måste be om en autograf när han kommer hem...
* * * * * * * * *
Grammis-status: Mailat chefen och frågat vad det kostar. Han fattade inte piken...
39 dagar kvar.
posted by The Female Dinousaur @ 11:34 em
8 comments
8 Comments:
Chefer är i allmänhet korkade, och i synnerhet när det handlar om pengar!
Kan jag också få en autograf, så jag kan visa den för Danny.
Jippie! Jag känner en groupie! Får jag Din autograf?
Maruschka: I allmänhet är han nog inte någon korkad chef. Vi gick inte direkt med någon storvinst i år. Heller.
Mamselamsen: Min? Självklart!
Batbut: Klart! Här kommer den: biggis
Familjeautograf kanske! =)
Hihi, jag hittade en recension:
Vad sägs om den??
HYPOCRITE
Edge of Existence
Album, No Fashion, 2001
En fräschare återutgåva har jag inte hört på länge. Visserligen har Hypocrites debut från 1989 remastrats och mixats om, men det kan väl inte göra så stor skillnad? I vilket fall som helst kan plattan direkt sorteras in i det numer överfulla facket Göteborgsdöds, med allt vad det innebär av melodiöst gitarrspel, dubbeltramp, grov (men välartikulerad) sång och en stor portion hitkänsla.
Hypocrite påminner mig om hur viktigt det är med starka melodier och minnesvärda kompositioner. Nog för att illersnabb dödsgrind kan vara njutbart, men hur bra håller musik i längden, som enbart lever på sin förmåga att mangla arslet av lyssnaren? Förr eller senare kommer det ju alltid någon som är ännu snabbare och hårdare. "Edge of Existence" är snyggt ihopsnickrad enligt konstens alla regler och håller, tack vare gediget hantverk, alldeles utmärkt efter 12 års lagring. Det är ett säkert tecken på kvalitet.//Jonn Jeppsson
Tillbaka
Annela: Hej - Kul att du hittade hit!
Shit pommes frites! Man lever ihop med en ikon, tydligen... Även om han då sägs sjunga grovt men välartikulerat, sjunger han sällan hemma...
Annela igen: Fast dom har nog missuppfattat det hela, för vadå "Göteborgsdöds"... Bandet är faktiskt 08'or, hela högen.
Skicka en kommentar
<< Home