torsdag, januari 12, 2006

Direktörs-gräsänka

Att leva ihop med en skivbolagsdirektör, som dessutom är arbetsnarkoman, har både sina för- och nackdelar. Just för tillfället överväger nackdelarna, eftersom jag och vår lilla blomsterknopp knappt sett skymten av honom den här veckan. Ikväll är han ute och daddar killarna i In Flames på en representationsmiddag på Söder. Han hade dock godheten att komma hem ett par timmar, så att vi fick njuta av hans sällskap, åtminstone till det var dags för små körsbärsblommor att gå och knyta sig. Ännu mer ensamtid närmar sig dessutom. Den årliga MIDEM-mässan i Cannes ska besökas och då blir han borta nästan en hel vecka. Bläh!

Så här sitter jag, i skenet från dataskärmen, och filosoferar lite. Ränner lite ostrukturerat mellan datorn och tvättstugan - någon tvättsugen granne hade fräckheten att "sno" åt sig vår tvätttid, eftersom vi var en timme och tio minuter sena. Funderar på att försöka hålla mig vaken fram till halvelva, så att jag kan få kasta ytterligare ett öga på Studio Virtanen och se om han blivit lite varmare i kläderna. Vet att om jag sätter mig i soffan just nu, så kommer jag att slockna på rotfläsk, och det kommer dom blöta kläderna i tvättstugan inte att tycka om.

Birgit Nilsson är död. La Nilsson. Stor sångerska som skänkt njutning till många öron runt om i världen. Stackars kvällstidningarna som blev snuvade på den nyheten... Expressens löp tyckte jag var stor humor: "Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig"...

Skivbolagsvärlden är en lumpen värld, som gnuggar händerna i förtjusning så fort någon stor artist trillar av pinn. När jag jobbade på Det Stora Skivbolaget började det t ex snurra dollartecken i ögonen på marknadscheferna när Roy Orbison och Jeff Porcaro (Toto) "left the building". Idag har vi dammat av hela vår Birgit Nilsson-repertoar och går ut med erbjudande till skivbutikerna...

* * * * * * * * * * *
Grammis-status: Fick ett mail från chefen (utan någon påstötning från mitt håll): "Angående Grammisgalan vill jag kolla först vad det kostar, men om det inte är alltför dyrt vill jag gärna ta med dig. Men du kan väl vara lite diskret med det, eftersom det troligen är fler som vill gå"?
26 dagar kvar.

7 Comments:

At 10:23 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

usch vad tråkigt att vara ensam.. grodmannen har precis kommit hem.. jag sover dåligt när han är borta, får inget gjort.. och äter bara skräpmat..

jag visste väl att du skulle få gå.. annars hade jag en lösning..(se kommentar förra inlägget..)

 
At 10:35 em, Blogger Batbut said...

Just nu skulle jag gärna byta med Dig. Saknar ensamhet ibland. Hittar lite vila i det. Och yes! Grammis - Du är på G! Vill Du ha en kort eller lång klänning? Så jag vet hur många kapsyler jag måste få ihop

 
At 10:44 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Grodis: Jag har inga problem med att vara ensam egentligen. Tycker om ensamtid. Det är mest dottern som jag tycker synd om, som inte får träffa sin favvo-pappa. Fast lite synd är det om mig också...

 
At 10:57 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Batbut (och Grodis): Vi ska inte ropa hej ännu... Det är 26 dagar kvar... Och företagets plånbok är tunntunn... Och Battis, jag tar gärna en lång klänning, så dansa på... :-)

 
At 8:52 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Anna P: Exakt så känns det. Självklart överlever man, men livet känns som om det pågår för fullt där ute, utan mig... Som vandrar mellan dagis, hemmet, datorn och sängen... Så den där galan känns mer och mer som något jag verkligen behöver gå på!

 
At 10:40 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Jaaaaaaaa, vilket bra tips! Haha!

 
At 7:56 em, Anonymous Anonym said...

Ja, jag tillexempel. Jag vill också gå på Grammisgalan!

Visst var löpet underbart. Jag fnittrade länge och väl åt Expressens förstasida.

 

Skicka en kommentar

<< Home