Så häftigt

Var finns orden?
Jag vill försöka beskriva känslan av hur det var att träffa nya bekantskaper, som ändå kändes som gamla vänner. Det enda jag kommer på är det banala ordet "häftigt". Måste erkänna att det strax innan kl 12 idag kändes lite grand som inför en blind date, lite pirrigt i magen - hur ska det blì? Pinsamma tystnader, skrap med foten, snabb sidoblick på klockan...? Men i samma stund som min blick föll på Mamselamsen, med kaffekoppen i högsta hugg och det där garvet (som jag någonstans genom bloggosfären redan hört) som följde, släppte det bara. Det var som att komma hem. Sen följde dom på varandra i en strid ström - Gagga, Humlan, Cornelia, Maruschka, Batbut. Och återigen måste jag ta till det där ordet - häftigt! Hur ofta träffar man helt obekanta människor som vet så mycket om en utan att ha träffat en, och som man känner sig så obesvärad med? Onekligen en grymt cool upplevelse, som gärna repeteras. Bloggforum i all ära, men är det inte nyfikenheten och viljan att se vem som döljer sig bakom orden som är grunden till sådana sammankomster? Jag tycker vår lilla fika-dejt var minst lika givande. Nu har jag fått ansikten, ögon och leenden att koppla till bokstäverna på skärmen. Jag är så glad för min blind date och jag sneglade inte på klockan en enda gång!