torsdag, november 10, 2005

Musikalisk anekdot 3:0

Inte många visste vilka Simon & Garfunkel var innan de slog igenom med "Bridge Over Troubled Water". De var inte något speciellt hett villebråd för pressen vid sitt första promotionbesök i Sverige, något eller ett par år innan Det Stora Genombrottet. Massor med intervjutid fanns. Inte speciellt många journalister ville fylla detta schema. Jo, en fanns det. Vi kan kalla honom Erik Eriksson från Aftonpressen. Han fick sig en lång pratstund med två pratsugna artister, och det hela resulterade i en tryckt artikel i nämnda tidning någon dag senare.
Ett par år passerade. Mycket trubbel-vatten hade runnit under bron och det var dags för herrar Paul och Art att göra ett återbesök i Sverige, den här gången som stora stjärnor. Inte riktigt lika sugna på att tala med media var de denna gång, trots att ett stort journalist- och fotografuppbåd hade samlats på hotellet där de bodde. Efter lång journalistisk väntan dök så bandets tour manager upp i kulisserna och spejade ut över folkhavet, innan han höjde stämman och basunerade ut:
"Is Mr Eriksson from Aftonpressen present?"
Sorlet hade snabbt hade lagt sig och ett "Yes" hördes tydligt och klart från folkmassan och en hand vinkade.
"Mr Eriksson can come with me. The rest of you can leave".

Ridå!

11 Comments:

At 2:31 em, Blogger anna said...

Now that is some wicked shit! Det kallar jag coolt...

 
At 4:58 em, Blogger Vi på Kantarellen said...

Lovely! jag hade gjort exakt det samma

 
At 10:13 em, Blogger Bloggblad said...

Härlig story.
När jag hörde "Bridge" första gången satt jag och papiljottade upp håret - skulle till bilskolan för körlektion - och fattade direkt att det skulle bli en hit. Men inte blev jag nån Bert Karlsson för det...

 
At 10:38 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Anna: Coolt var ordet.

Mamselamsen: Du är ju manascher, så du vet ju precis hur det går till... :-)

Bloggblad: Varför var du tvungen att papiljottera upp dig när du "bara" skulle till körskolan? Hade du månne en liten fling med körskolläraren? *fnissar som en 14-åring*

 
At 11:09 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

what goes around comes around.. som man bäddar får man.. ja ni fattar..

 
At 1:31 em, Blogger Ola Claesson said...

Blev Bridge verkligen Simon & Garfunkels första stora hit i Sverige? Det var ju deras sista skiva (som du förstås vet). De hade redan gjort minst fem låtar som blivit klassiker i alla andra länder. Var/Är Sverige ett så långsamt land? Men å andra sidan var Sverige det första landet, utom England, där The Beatles slog igenom.

 
At 2:19 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Ola: Passa dig så jag inte skapar en rubrik som heter Musikaliska Viktigpettrar 1:0... *haha*

 
At 4:54 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

the boxer är min favoritlåt.. och så den där när de somnat i bilen..

 
At 11:13 em, Blogger Bloggblad said...

Alltså - på den tiden papiljottade man sig ALLTID när man skulle ut på nåt. Alla. Inte bara jag. Fast min bilskollärare var asgammal. Säkert över 30. Jag tyckte han var skitsnuskig när han lutade sig mot mig och sa att jag hade väldigt vackra ögon... BLÄÄÄÄÄÄ så äckligt. Sen sa han i nästa andetag att den KAN bo en sexmördare i varje man. Hade det varit nu hade jag anmält honom. Men då papiljottade jag mig....

 
At 3:05 em, Blogger Ola Claesson said...

Biggis: Jag ställer bara upp om jag får ligga etta...

 
At 7:05 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Sara: Sound Of Silence tycker jag om. I övrigt är jag inget större fan.

Grodan: I bilen är inte något bra ställe att somna...

Bloggblad: Usch, den där bilskolläraren var inte vidare trevlig. Urk. Låter som en gammal träslöjdlärare jag hade. Fy f'n. Han skulle åkt dit så det sjöng om det i dagens läge.

Ola: Du har inte kvalificerat dig för en första plats. Än.

 

Skicka en kommentar

<< Home