onsdag, november 02, 2005

Vad fan är det med folk?

Nyligen berättade en vän för mig om hennes bror, som startade upp ett bageri/konditori i en svensk småstad för några månader sedan. Mottagandet bland invånarna var översvallande och han fick snabbt en stor och trogen kundkrets. Han bakade och bakade, och varje morgon spred sig doften av nybakat bröd över nejden. Nästan jämt blev det bröd och allehanda bakverk över när dagen var slut, och han bestämde sig för att, istället för att slänga det goda, göra en god gärning. Matbrödet gick varje eftermiddag till stadsmissionen och bakelserna och kakorna fick tanterna och farbröderna på äldreboenden och "hem" i närheten. Lyckan var självklart stor - fikasugna gubbar och gummor blev alldeles till sig och såg lyckligt fram emot eftermiddagsleveranserna och hemlösa och mindre bemedlade fick mat(bröd) i magen.
Dock tog utleveranserna av det överblivna baket ganska lång tid i anspråk och bagaren fick kontakt med en man som anmälde sitt intresse att ta hand om det. Sagt och gjort, bagaren fick mer tid över att baka och leveranserna sköttes av den nyvunne kontakten.
Efter någon vecka kom ett par försynta telefonsamtal: "Hade bagaren möjligen slutat leverera överblivet bröd"? Det visade sig att killen som tagit på sig att leverera brödet, struntade i att ge det till dem som fått det tidigare. Istället tog hand själv hand om brödet och sålde det vidare och stoppade pengarna i egen ficka.

När slutade vi bry oss om andra människor? När slutade vi inse att en enkel handling eller gest kan betyda så mycket för en annan människa? Uttrycket "sköt dig själv och skit i andra" har aldrig varit så användbart som när man vill beskriva dagens samhälle. Lägg till "...och stoppa så mycket kosing i egen ficka som det bara går..." så är beskrivningen komplett.

Va' fan är det med folk egentligen?

11 Comments:

At 3:01 em, Anonymous sara said...

fy vad taskigt, människor kan vara så himla ego så man kräks ibland...

 
At 4:55 em, Anonymous rita said...

Hur kommer det sej att jag INTE blir förvånad?

 
At 5:50 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

bah.. jag baxnar..det är inte möjligt.. fy för den lede..

 
At 7:32 em, Anonymous Ordbankaren said...

En del människor saknar samvete och empati. Har det inte alltid varit så?

 
At 7:55 em, Blogger Mamselamsen said...

Jag säger exakt som Rita!!

 
At 8:02 em, Anonymous Anna said...

Jag är övertygad om att det är arvssynden. En person som beter sig så kan aldrig ha blivit bemött med respekt själv. Vilket inte är någon som helst ursäkt, det där var ju lägre än glocalnet!

 
At 7:54 fm, Blogger Anna P said...

Suck. Och så trist att man inte är förvånad.

 
At 8:31 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Sara Hedgehog: Ego var ordet! Spyfärdig blir man.

Rita: Mmmm. Önskar man kunde bli förvånad "åt andra hållet" lite oftare.

Ordbankaren: Så har det nog alltid varit, fast man kanske inte alltid uppmärksammat det så mycket tidigare? Eller så har folk blivit mer oempatiska och samvetslösa med åren.

Mamselamsen: Och jag håller med.

Anna: Att inte ha respekt för andra människor är lägst. Mycket, mycket lägre än Glocalnet... :-)

Anna P: Idag ska jag försöka göra något extra snällt, och förvåna någon "åt andra hållet"... Någon som hänger på?

 
At 4:02 em, Blogger Morgondimma said...

Bloggkedja; Dagens goda gärning.

 
At 9:04 em, Blogger Batbut said...

Vad säger man? Som min far alltid brukar säga: Man ska aldrig bli förvånad över hur dumma människor kan vara". Fast ändock lite trist, man skulle ju gärna vilja tro gott om sina medmänniskor

 
At 9:14 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Morgondimma: You bet, det är bara att låta stafettpinnen gå. Jag vill minnas att Dilona var på gång redan i somras: http://dilona.webblogg.se/dominoeffekten.html

Batbut: Jag är tyvärr så'n att jag tror gott om nästan alla människor, och ibland blir man grymt besviken...

 

Skicka en kommentar

<< Home