Vad fan är det med folk?

Nyligen berättade en vän för mig om hennes bror, som startade upp ett bageri/konditori i en svensk småstad för några månader sedan. Mottagandet bland invånarna var översvallande och han fick snabbt en stor och trogen kundkrets. Han bakade och bakade, och varje morgon spred sig doften av nybakat bröd över nejden. Nästan jämt blev det bröd och allehanda bakverk över när dagen var slut, och han bestämde sig för att, istället för att slänga det goda, göra en god gärning. Matbrödet gick varje eftermiddag till stadsmissionen och bakelserna och kakorna fick tanterna och farbröderna på äldreboenden och "hem" i närheten. Lyckan var självklart stor - fikasugna gubbar och gummor blev alldeles till sig och såg lyckligt fram emot eftermiddagsleveranserna och hemlösa och mindre bemedlade fick mat(bröd) i magen.
Dock tog utleveranserna av det överblivna baket ganska lång tid i anspråk och bagaren fick kontakt med en man som anmälde sitt intresse att ta hand om det. Sagt och gjort, bagaren fick mer tid över att baka och leveranserna sköttes av den nyvunne kontakten.
Efter någon vecka kom ett par försynta telefonsamtal: "Hade bagaren möjligen slutat leverera överblivet bröd"? Det visade sig att killen som tagit på sig att leverera brödet, struntade i att ge det till dem som fått det tidigare. Istället tog hand själv hand om brödet och sålde det vidare och stoppade pengarna i egen ficka.

När slutade vi bry oss om andra människor? När slutade vi inse att en enkel handling eller gest kan betyda så mycket för en annan människa? Uttrycket "sköt dig själv och skit i andra" har aldrig varit så användbart som när man vill beskriva dagens samhälle. Lägg till "...och stoppa så mycket kosing i egen ficka som det bara går..." så är beskrivningen komplett.

Va' fan är det med folk egentligen?