Hårlös

I flera månader har jag försökt odla ut mitt hår. Jag har alltid haft mer eller mindre kort hår och tidigare odlingsförsök genom åren har alltid resulterat i att gett upp och klippt av det. Anledningen är att mitt hår på något vis "äter upp sig själv", det blir torrt, livlöst och risigt. Men den här gången har jag försökt härda ut. Gjort inpackningar och tagit hand om håret. Klappat på det och pratat snällt med det. Men nej. Jag har mer och mer börjat få lika vackert, livfullt och gläsande hår som Kristina Lugn. Droppen igår var när pappa förnöjt kläckte ur sig: "Fan Gittan (ja, tyvärr - detta hemska smeknamn använder min familj på mig), du börjar bli tunnhårig!". Jag fick helt enkelt nog, och klev in på närmsta drop-in-klippotek och sa "ta bort!".
Det känns mycket, mycket bättre nu.