Skrattmusklerna uppmjukade och stärkta

Efter ett bra möte på sjukhuset, där vi gemensamt bestämde att pappa flyttar hem på måndag, med regelbunden daglig tillsyn, tog jag den där långlunchen. Den förtärdes i nya shoppinggallerian i Sickla - snyggt, propert och shoppingvänligt. Det enda jag shoppade var dagens sushilunch och en tidning som sällskap. Jag blev en så'n där som Virtanen skrev om: en medelålders tant som åt i sin "tragiska" ensamhet. Jag brukar gilla det han skriver, men det här var ett lågvattenmärke. Löjligt! Jag gillar att äta själv!

Efter en eftermiddagsfika bar det så iväg på kvällens förlustelse. Jag och fyra väninnor såg Johan Rheborg på Rival i hans stora succémonolog: "Hur tänker hon?". Jag låg dubbelvikt nästan hela första akten, bitvis var den skitrolig. Och man känner ju igen sig precis hela tiden. Andra akten var något mer nedtonad, men även här kom ett par riktiga asgarv. Åh, vad jag älskar att kvida av skratt - sådär så att man nästan kissar på sig... Efteråt var det tänkt att vi skulle gått och tagit en öl någonstans i krokarna, men jag blev tvungen att rusha hem, eftersom kära pojkvännen var tvungen att åka iväg på ett releasekalas klockan tio. Det gjorde inte speciellt mycket, det var skönt att komma isäng i vettig tid. Och så fick jag vila magmusklerna efter skrattfesten.