Kartongeländet är över

Äntligen! Irritationsmomentet är borta ur mitt liv.
Kanske någon tror att jag använder dessa lättnadens ord om min far, men det gör jag inte. Jag har under en längre tid, närmare bestämt sedan inflyttningen i den stora lägenheten i maj, gått och irriterat mig på dom triljoner ouppackade kartonger som stått utposterade lite här och var i vårt hem. Sambon är största boven; han har haft ungefär 15 kartonger med CD-skivor stående, som samlat damm i massor. Han verkar ha gått och väntat på att ett skåp av något slag skall trollas fram ur tomma luften. Ledsen grabben, Joe Labero bor inte här! Och så till slut, efter mycket tjat från mig, har vi löst förvaringsfrågan (eftersom den stoora lägenheten saknar källarförvaring - vi bor i det som varit källarförrådet...). Idag har, helt sonika, ungefär 20 kartonger och lite annat löst skräp, forslats över till sambons farmor i Årsta. Hon har ett jättelikt förråd, som vi får låna av henne tills vidare. Tack! Denna utrensning medförde att jag, under en del tandagnisslan, slängde en hel drös av mina, hittills kartongförvarade, gamla kläder. Jag klarar inte av att slänga kläder! Tänk om jag vill ha något av dom där jättefula plaggen om ett par år? Va!? Det kan ju bli mode igen med midejkorta kavajer och moonboots? Och mammakläderna?! Tänk om jag skulle bli på smällen igen? Inte slänga! Till slut var det bara att bita i det sura äpplet och hiva eländet i stora, svarta plastsäckar. Nu står de, dumpade, i grovsoprummet. Jag hinner fortfarande ångra mig!

Snart måndag igen. Jag hoppas att den här sköna, avslappnade känslan kommer att hänga med mig till jobbet imorgon. Torsdag kväll blev någon slags förlösare för mig, vet inte vad det beror på, men det kändes som en vändning efter bloggningen. Tror också det berodde på att jag jobbade undan lite av det värsta hemifrån också. Konstig känsla egentligen; att känna sig så liten, ynklig och uschlig ena sekunden och sedan vakna upp och allt känns som om det bara varit en mardröm. Weird! Fredagen var ganska soft även om det fortfarande var mycket att göra, och helgen har varit mysig, trots lördagkvällens känslostormar.

Nu ska vi toppa det hela med en film, The Life Aquatic med Bill Murray, och lite myspys i soffan. Har hört att den ska vara bra. Vi får se.