torsdag, september 22, 2005

Tidiga torsdagstankar

Uppe med tuppen, som vanligt. Klev innanför dörrarna på jobbet kvart över sju, med en begynnande, irriterande, kliande känsla i näsan. Månne om det är en liten förkylning på gång?
Frukosten står bredvid mig på skrivbordet. Två mackor och en Cola Light Lime. Mmmm, känner mig som hälsan själv.
Det är en skön känsla att komma till jobbet först av alla. Här är lugnt och stilla. Inga telefoner som ringer, inga muttrande kolleger som ondgör sig över krånglande leverantörer eller tomma kartonger som borde vikas ihop och slängas, ett osannolikt ostimulerande göromål som ingen tar tag i. Det är bara den där förbaskade stämpelklockans klickande som hörs utanför mitt rum. Lite i smyg kan jag så ta igen lite av min missade bloggtid. Hemma finns varken tid eller ork på kvällarna. Igår hann jag med knapp möda se klart på "Lost", sen svimmade jag av i soffan och vaknade klockan 01, med sminket på trekvart i ansiktet och en katt i vardera armhåla.
Det är kul att jobba, fast det ibland blåser lite motvind på vägen. Artister som är missnöjda med att inget händer med deras fantastiska platta. Artister som kommer till inplanerat möte med tårar i ögonen för att de precis i slutskedet av produktionen upptäckt att sången inte "ligger i mitten", så att de måste mastra om hela skivan och skjuta den planerade releasen ytterligare ett par veckor på tiden. Artister som inte förstår varför deras skiva inte spelas på radio. Och här sitter man, försöker vara realist och försöker förklara att man tyvärr måste vara dokusåpastjärna visa pattarna eller ta kokain för att uppmärksammas i media idag. Att vara duktig, ambitiös och släppa en skitbra platta räcker liksom inte. Då krävs det hårt, hårt jobb och ett tålamod av stål. Ack, dessa konstnärs-själar! De har det inte lätt.
Själv våndas jag tillräckligt över min blogg. När man inte orkar se åt datorn hemma, för att den ger jobb-associationer, missar man så mycket i Blogland. Äh, jag slutar här, och tar mig en tur "därute" och hälsar på!

Vi ses!

8 Comments:

At 10:34 fm, Anonymous Lena said...

Så skönt att få ett par minuter för sig själv. Det synes mig som om du har många samtal och kommunikationen är av största betydelse. Det är nog så när man är "spindeln i nätet" att man får ta emot, analaysera, lyssna och försöka förstå den man möter,vad är dennes önskningar, är de realistiska i förhållandet till ... och du verkar ju ha ett gott förhållningssätt till de du möter.All lycka till nu under din dag idag och njut av här och nu!

 
At 2:59 em, Blogger Bloggblad said...

Då har jag kommit ett steg längre - för jag har insett att utan skandaler (eller likvärdigt) är det svårt att komma nån vart.
Det räcker nog inte att jag för andra gången blivit svartlistad på bibblan... Vilka rubriker: Kyrkans barnkörledare har blivit av med lånekortet...
Njae... vore nog säkrare med lite nakenchock...

 
At 6:38 em, Blogger Batbut said...

Tycker det är lite taskigt att man inte kan få betalt för att blogga, så mkt enklare allt hade blivit *s*

 
At 7:15 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Lena: Tack! Har försökt njuta av dagen, och det har gått ganska bra, faktiskt. Solen och den blå himlen gjorde ju sitt till, förståss.

Bloggblad: Nakenchockat har du ju gjort redan, därbakom din häck! :-) Det minns jag nog...

Batbut: Mmmm, dom har det bra, dom där mediebloggjournalisterna... Sån skulle man kanske bli. Eller, nej förresten.

 
At 9:53 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

jag tror att min kreativitet skulle självdö om jag hade blogging som jobb.. tror jag..
(inga sura rönnbär...)

 
At 5:56 em, Anonymous rita said...

Visst är det underligt, att en duktig artist, av något slag, inte får det utrymme i media dom är förtjänta av,,,å dom nakna kokainnötterna får spaltkilometer.

 
At 10:18 em, Blogger Bloggblad said...

Mmmm... men det var ju ingen som såg mig...

 
At 10:30 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Grodis: Troligen har du rätt.

Rita: Japp, så sant som det är sagt.

Bloggblad: Man vet aldrig, när som helst dyker det upp nån bild på nätet... :-)

 

Skicka en kommentar

<< Home