Konfronterad

Åh, vad det är jobbigt att bli ställd mot väggen (hej Helene!). Det är asjobbigt att höra att man är för snäll, när man brottas med så mycket känslor. Jag hatar att vara snäll! Det är nog dags att konvertera - jag ska bli en riktigt elak jävel snart. När katterna är jobbiga, ska jag stänga in dom i micron och låtsas att dom är en påse micropopcorn. När min dotter är skrikig och grinig, ska jag säga till henne att ingen älskar en grinig liten unge, allra minst hennes mamma. När min sambo är trött och somnar tidigt om kvällarna, ska jag hoppa upp och ner på hans mage och hälla vatten på honom.

Eller. Nej. Det ska jag inte. Men någon gång, snart, kommer jag kanske att inse att jag är för snäll ibland, och försöka göra något åt det. Men det måste komma för att jag själv inser det. Annars är det för döva öron och bortslösad energi. Och man vet ju aldrig, jag kanske bara vaknar upp en dag och ligger där, med en lååång näsa med vårta på, kvasten bredvid mig och den svarta struthatten på huvudet. Och då ska ni få se på andra bullar!

Innan det miraklet inträffar, ska jag bara sammanfatta den här dagen. Den har varit bra på alla vis. Faktiskt så har jag varit på samma tillställning som en annan bloggare idag. Han gick dit för att träffa Kalle, och jag för att träffa Kalles sambo, som slagit ihop sin födelsedag med sin kära pojkvän. Trevligt var det; träffade flera gamla bekantingar, vars ansikten jag ser allt för sällan. Kalles flickvän, min gamla chef, är smalare än någonsin och har en galen hund som håller på att driva dom anställda till vansinnets gräns. Jag vill hävda att det beror på ett valptrauma. När han var liten, liten valp fick han följa med sin nyblivna matte till Hultsfredsfestivalen och tyvärr tror jag det var där den stackars ettriga hunden la' oss. Att sova i en bod på backstage-området på en stökig rockfestival är ingen bra grund att stå på för en liten voffsing... En kall öl och trevligt sällskap fick vi sitta och njuta av också. Härligt! Efter det gick jag och min lilla familj och såg på Madagaskar. Dottern var trollbunden under en och en halv timme och satt i biofåtöljen, helt still, med stora ögon. Det är hennes andra biobesök, och hon har inte ens fyllt tre ännu. Hon älskar det, och hon pratar redan om att gå och se Monsters, Inc. II, eftersom hennes pappa glappat om att det kanske kommer en uppföljare. Madagaskar var rolig, men bitvis kändes den mer som en film för oss större barn. Jag är lite villrådig inför dessa datoranimerade filmer, klippen blir snabbare och snabbare, och ibland tycker t o m jag att det går för fort.

Nu är dagen trots allt slut, och jag ska krypa till kojs. Kanske jag hinner läsa ut "Isprinsessan" innan ögonlocken ramlar igen? Bara några få sidor kvar...