fredag, september 23, 2005

Sköna helg välkommen

Jag tänker bespara detta inlägg från skriverier om hur jobbig den här veckan har varit. Och nästa vecka ser likadan ut. Och veckan därefter... Och...
Fast en hel del bra skivor kommer vi att distribuera framöver. Och det är tjejerna som står för fiolerna. Eller gitarrerna och sången, om jag ska vara helt korrekt. I oktober kommer det plattor med Hillered, Ringquist, I Kristin och Iris. Och jag ska jobba med dom allihop. Synd bara att dom kommer att konkurrera med varandra...

Upptäckte just att de två plastmappar som jag letat efter som en galning på jobbet, ligger här bredvid mig vid datorn. Det är troligen en pik att jag ska jobba lite hemifrån i helgen.

Går på Nezeril sedan igår. Näsan känns emellanåt som om någon kört upp en tampong i den, eller nåt. En luddig en, dessutom, som gör att jag nyser hela tiden. På väg hem från dagis nös jag 8 gånger på raken. Inga andra förkylningssymtom - ingen feber, inget snoreri. Bara aningens lite kli i halsen. Måste köpa Esberitox.

Imorgon blir det barnfri lördag. Lilla grynet ska hem till mormor och jag och sambon ska hjälpa en av hans kompisar att flytta. Och så kanske vi klämmer en öl eller två på kvällskvisten. En av sambons jobbarkompisar ska DJ'a på Vampire Lounge, och det är inte helt otroligt att vi tittar in där. Kul lokal, VL, förresten. Om man gillar skräck, vampyrer och spindelväv. Batbut? :-)

När jag hämtade lilla körsbärsblomman på dagis, berättade dagisfröken att samma lilla blomma agerat mobbare på eftermiddagen! Hon och en kompis, Thea, är tydligen taskiga mot en av de mindre tjejerna på avdelningen. Jag höll nästan på att börja grina när hon berättade. Min lilla söta unge; inte gör väl hon såna saker?! Hon och kompisen hade blivit separerade av personalen, och fick sitta på varsin bänk och skämmas ett tag. Vet inte riktigt hur jag ska ta detta med henne. Vi pratade om det på vägen hem, och jag tror att hon lyssnade på vad jag sa. Hemma i soffan hamnade vi framför hennes favoritserie som börjat igen: SupersnällaSilverSara och StålHenrik och där ju SilverSara arg och grön i ansiktet om någon kallar henne dum. Försökte återigen prata med henne och förklara att man faktiskt blir arg och ledsen om man blir kallad dum: "och säger ni "dumma XXX" så kanske hon blir grön i ansiktet, precis som Sara". Säkert ruggigt opedagogiskt. Förstår inte riktigt var det kommer ifrån: när vi var hemma hos hennes bästis häromdagen, sa bästisen "dumma mamma!", och mitt lilla russin sa direkt: "så får man ju inte säga!". Jag bara hoppas att dagispersonalen håller koll på dem, och berättar för oss direkt om det händer igen. Tycker också det är lite konstigt, eftersom "den dumma" är en liten tjej som hon faktiskt brukar heja på och leka med i parkleken när de ses. En fas, en fas, det är en fas, intalar sig den oroliga mamman och får dåligt samvete, såklart...

Nu ska jag gå upp och snyta mig och spreja bort den där tampongkänslan som börjar smyga sig in i näsan igen. Sen smyger jag på lätta fötter ner i sängen. Och om katterna lever rövare så som dom gjorde imorse kl 05:10, då ska dom få sig en dusch Nezeril, dom med...

9 Comments:

At 8:46 fm, Blogger Ilva said...

Biggis, barn ar ju grymma till 'naturen' och jag tror att det ar bra att det kommer fram sadana episoder sa att man har chansen att forklara hur det kanns for den som man ar dum emot. Jag brukar alltid kora med 'hur skulle du kanna dig om...' och tycker att det har funkat pa mina barn. De haller ju pa att lara sig att fungera socialt o da maste ju granserna testas. Och ofta sa blir de eggade av varandra eller av nagon annan som kanske inte mar sa bra. Fast ibland kan det ju vara sa att de 'slar' pa en svagare for att nagon gor nagot liknande mot dem sjalva sa hall ogonen oppna. O du, ar vi vuxna alltid sa trevliga mot varandra? Det tar sig bara ett annat uttryck...

 
At 1:49 em, Blogger anna said...

*host snörvel* jag tror vi har smittat varandra här i bloggland, men du har tur med bara en tampong i näsan, jag har två, plus feber och ont i halsen och luddiga öron...*host* sov gott nu!

 
At 2:47 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

det är en fas.. om man inte bara struntar i det utan bemöter det med att väcka nån sorts empati för det barn som blivit retat.. vår son bet hål i kinden på ett av barnen på dagis.. han blev arg.. och var liten.. och kunde inte kommunicera.. men OJ så chockad jag var.. kunde mitt lilla barn göra så...

Ha en skön barnfri lördag.. själv har jag huset fullt idag.. grodungarna har två kompisar var här.. och jag tycker att det är härligt.. det hörs barn överallt..

 
At 6:23 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Tack söta ni för tröstande ord. Jag har smält saken, och inser att om hon bara får ett vuxet, visdomens ord på vägen så blir nog allt bra. Bitandet har ju gått över, så det här blir nog bra också!

 
At 8:31 em, Blogger Batbut said...

biggis, det är som Du själv säger - en fas alla barn går igenom. De upptäcker sin makt och provar på den, ibland på fel sätt. Men det är klart att de ska bemötas. När de blir lite äldre hittar de på andra "roliga" tester för en... Själv får jag höra dumma mamma stup i stöten. Jag har infört streck, 1 streck för varje dum sak. Har man 5 streck på lördagen ryker lördagsgodiset. Och har man inga streck får man köpa en liten present (typ 5-10:- varianten). Själv har jag två trotsiga tonåringar hemma just nu, på 5 och 6! Viljestarka som få så jag fasar för de riktiga tonåren...

 
At 10:05 fm, Blogger Theron o familj said...

Krya på dig! Kram!

 
At 9:20 em, Anonymous Anonym said...

Mina 4 katter tror åxå att jag är E6 den tiden på dygnet,,men Nezeril på dom har jag aldrig provat!

 
At 9:52 em, Blogger Bloggblad said...

Jag tycker det bådar gott att du tar tag i det - det är huvudsaken att man kan inse att ens eget barn inte alltid gör rätt. Och bryr sig!!! Och din instinkt i varje situation är säkert tillräcklig. Det är det här som är fostran! Heja heja att du törs!

 
At 9:56 em, Blogger Lisa said...

så distro är det du jobbar med? vilket bolag?

förresten tycker jag det är grymt bra att du faktiskt kan ta till dig att din lilla flicka har gjort något fel. alltför många föräldrar skyller alltid på de andra barnen, ens eget barn är liksom perfekt. vilket förstås är idiotiskt med tanke på att ingen är perfekt.

 

Skicka en kommentar

<< Home