tisdag, oktober 11, 2005

Det finns hopp om (arbets)livet

Idag berättade min chef, C, att han nu vidtagit åtgärder för mitt välbefinnande i arbetslivet. En del av mitt jobb kommer förhoppningsvis att outsource'as fram till årsskiftet, samt att en kollega kommer att avlasta mig med ytterligare en liten del av sån't som bara lagts på hög nu. Kvar blir en del skivshop-arbete, inmatning av artiklar i databas och, förhoppningsvis, lite mer tid över till promotionarbete. Säljer vi riktigt mycket skivor i vinter, har vi i bästa fall råd att anställa ytterligare en person efter nyår.

Så, nu kan jag somna gott och försöka låta bli att drömma om skivfakturor och streckkoder och Sveriges alla P4-stationer...

8 Comments:

At 6:57 fm, Blogger Jenny said...

Skönt att höra att det verkar lösa sig på jobbet. Mitt erbjudande står dock kvar och jag lovar att du inte behöver laga nån mat.
Jag har precis hämtat hem min svärfar idag efter ytterligare en stint på sjukhuset. I hans fall mår han så otroligt mycket bättre när han har varit där ett par veckor. Han lider dock inte av demens utan har fått många små strokes som han bättrar på genom att hälla i sig stora mängder Kaluha (yack) och whiskey.
Nu kommer han antagligen vara hemma igen nån manad innan det är dax för nästa vistelse. Han har inte ens fyllt 70 än...

 
At 7:38 fm, Blogger Ilva said...

Jenny-vad mycket trist man far ga igenom nar man blir stor o foraldrar, egna o partners, blir annu storre. Biggis-det var ju dig jag skulle skriva till men nar jag sa Jennys kommentar sa kunde jag inte lata bli-kanner san empati for foraldraproblem. MEN jag ville ju egentligen saga att du har en BRA chef! Grattis! En som tar dig pa allvar o respekterar dig! Det blir man glad av att hora. Fast jag sager som Jenny, mitt erbjudande star fast o du skulle t.o.m. kunna fa dig en liten matlagningskurs samtidigt.....

 
At 8:34 fm, Blogger Lyckliga Grodan said...

så bra.. annars hade jag ju fått ta med mig några bloggare härifrån och hoppat till huvudstaden och talat allvar med din chef...men nu väntar jag.. det verkar ju ha ordnat sig...

var rädd om dig..

 
At 8:44 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Gulliga, gulliga bloggarfränder! Vad ni är söta och rara! Jag blir alldeles rörd av era små kommentarer.
Jenny, så tråkigt att höra om din svärfar. Vet hur det där med missbrukande föräldrar/svärföräldrar kan vara... Jag har just vaknat upp och insett att min pappa varit "skåpsupare" ända sedan jag var liten tös. Lider med dig och din familj. Kram.

Ilva: Visst är det hemskt!? Jag stod i duschen imorse och tänkte för mig själv: "jasså, det är så här det är att bli vuxen, OK, men stoppa nu, för jag vill inte vara med längre". Vad gäller min chef så är han faktiskt bra, det måste jag erkänna.

Grodis: Haha! Jag tycker att du kan ta med dig några bloggare och hoppa till Stockholm i alla fall. Jag vill ha bloggträff! :-)

 
At 9:19 fm, Blogger Batbut said...

SKÖNT! Bra!

 
At 2:47 em, Blogger Jenny said...

Biggis-Ja det är en konstig känsla när man upptäcker att nån man älskar har en hel del mörka sidor som man inte sett tidigare. Hos mig känns som poletten trillat ner. "Aha, det var därför pappa var som han var..." osv osv. Har också helt nyligen kommit på vilken skåpsupare till far jag har. Fast det förklarar verkligen en hel del.
Ilva- Om inte Biggis tar up ditt erbjudande om matlagningskurs kommer jag gärna.

 
At 8:47 em, Blogger Cornelia said...

Vilken tur att du får förändringar till det bättre på jobbet. Det lät riktigt illa förut, man orkar ju inte hur mycket som helst.

Du kanske också har blivit bättre på att säga ifrån (jag tänkte på det du skriver i din presentation) och du behöver ännu mer inspiration läs vad Mamselamsen skriver i kväll om att säga nej.

 
At 11:11 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Jenny: Mmmm. Det har onekligen förklarat ett och annat från min barndom. Och dessutom gett mig en ytterligare en förklaring till varför jag har haft så svårt att älska min pappa (som egentligen inte är min pappa... lång historia, funderar på att skriva en bok...).

Cornelia: Ja, när jag tänker efter har jag nog blivit bättre på att säga nej. Åtminstone i arbetslivet *ilar till Mamsens blogg och läser vad hon skrivit*

 

Skicka en kommentar

<< Home