tisdag, oktober 11, 2005

Demensrapport

Här är det tvära kast: hårdrock ena dagen, möte med sjukvårdspersonal och kommunala handläggare den andra.

När jag kom till det inbokade mötet på sjukhuset idag, berättade personalen att pappa och den han delat rum med har varit stökiga under natten. Haft sönder glas, kissat i varandras sängar och varit allmänt oroliga. Detta resulterade i att pappa placerades i ensamrum och fick lugnande medicin. Och jag sänder en tacksamhetens tanke till Ilva, som förvarnade att sjukhusvistelsen kanske kunde förvärra situationen. Det har den sannerligen gjort. T o m den kommunala handläggaren reagerade och sa att han förändrats väldigt mycket på den korta tid som gått sedan hon träffade honom. Och med detta nya tillstånd och en vänsterfot i paket, vågade hon inte släppa hem honom, utan nu kommer han att placeras på ett tillfälligt boende under tiden han går gipsad. Det är ingen rolig situation, och jag tror att det kommer att göra att han kommer att bli ännu mer förvirrad, men det känns som den enda lösningen. Jag kan inte få ur honom vad han själv vill, han bara pratar osammanhängande och minns snart inte längre hur det ser ut hemma där han bor, säger han. Men vad jag kunde förstå av hans prat, så verkar han inte riktigt vilja vara hemma i lägenheten med hemhjälp. Min bror masar sig motvilligt upp från de småländska skogarna. Han har fortfarande inte förstått hur illa ställt det är, utan har pratat med pappa när han varit klar och redig och kunnat ringa själv. Nu får han själv märka hur det ligger till. Själv tänker jag ta pappaledigt.

9 Comments:

At 8:07 em, Blogger Cornelia said...

Tag du lite pappaledigt - det är du värd!!!

 
At 8:10 em, Anonymous rita said...

Denna läsningen gjorde mej tung i sinnet. Tyvärr Biggis, tror jag det blir värre, och fort går det!
Exakt så här började det med mamma, och hon kom aldrig mera till sitt eget hem igen.

 
At 8:12 em, Blogger ilva said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 8:13 em, Anonymous ilva said...

Biggis-ta ledigt o lassa over pa bror din! Helt ratt, broder kan vara sa sega att det inte ar sant o det ar viktigt att inte skamma bort dem i sana har situationer for annars sa aker du pa allt! Bra att han kommer in pa ett boende, jag tror inte att det nodvandigtvis forvarrar hans tillstand. Det ar nog snarare att de hamnar i vardsituationen i sig som gor att de blir forvirrade. Och att de har kroppsliga trauman. Men det blir nog battre, han behover stabilisera sig. Kan man hoppas. Fast ibland tycker jag att min mamma har det battre an min pappa for hon ar nog inte medveten om hur skroplig hon ar kroppsligen o sjalsligen medan min pappa fortfarande ar medveten om sitt progressiva forfall... Attestupan sager jag bara, det skulle jag vilja ha for mig nar den dagen kommer!

 
At 8:33 em, Blogger Bloggkossa said...

Tycker du gör rätt som tar lite pappaledigt!
Ta hand om dig själv ett tag och bara njut! Och lita på att sjukvården och din bror kan ta över. *skickar kramar*

 
At 9:13 em, Blogger Batbut said...

Gumman då, men Du gör rätt. Ta pappaledigt och låt Din bror ta smällarna en tid framöver. Tyvärr är väl ingen ljusning att vänta, för den väg som pappa har kommit in på lär inte bli bättre. Tufft att säga, men ge upp det hoppet och skaffa den praktiska hjälp som går. Avlastning och se sedan till att arbeta bort till dåliga samvete. Du har gjort mer än vad man kan förvänta sig! Kram

 
At 9:48 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Tack för era kramar och värmade, stödjande ord! Jag har märkt att om man skrapar lite under ytan, så finns det sådana här situationer överallt därute...

Cornelia: Tack! :-)

Rita: Ja, jag tvivlar faktiskt just nu på att han kommer att komma tillbaka in i matchen igen. Men, finns det liv finns det hopp...

Ilva: Du har helt rätt. I allt, nästan. Det jobbigaste nu, är att han någonstans fortfarande är medveten om att han är snurrig, och att han hela tiden försöker "mörka" det för sin omgivning. Jag har bett sambon ställa upp mig mot en vägg och skjuta mig om jag någonsin blir så här... :-)

Mamma Mu: Tack. Vem vet om jag inte framöver kommer iväg på något litet trevligt Spa. Det finns planer...

Batbut: Japp, precis vad jag kommer att göra, utan att skämmas det minsta!

 
At 10:04 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

jag bara håller med alla kloka bloggare som redan sagt en massa bra saker.. var rädd om dig själv så du räcker till för körsbärsblomman och din kärlek.. och mest av allt till dig själv..
grodkramar....(((( ))))

 
At 10:07 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Åh, en grodkram! Tack!

 

Skicka en kommentar

<< Home