Ännu mera psykisk stress

Pratade just med dotterns kompis mamma. Hon är höggravid (mamman alltså, inte dotterns kompis) och ska föda vilken dag som helst. Hon mår jättedåligt av att våra två tjejer totalt verkar ignorera varandra när de ses på dagis. Här pratar vi två små sötnosar som har kastat sig över varandra, kramats och nästan hånglat när de träffats på morgonen. Nu är det kyligt värre när de ses för första gången på morgonen. (Dagis påstår ju dock att de leker precis som vanligt dagtid.) Hon säger också att min dotter inte riktigt är som hon brukar; hon har blivit mer medveten om sig själv, försöker ta andras saker, "min" säger hon och försöker roffa åt sig, och blir skitsur när hon inte får som hon vill.

Jag försöker allt vad jag kan att hålla mig lugn och avvaktande. Hennes dotter genomgick samma stadie för ett halvår sedan. Antar att det är fullt normalt och ganska sunt, ändå. Dessutom tror jag hon skäms över det som hände och inte tycker att det är fullt lika roligt att gå till dagis efter det. Vi ska försöka träffas en liten stund på hemmaplan lite senare idag, för att pejla hur det funkar. Under tiden ska jag pussa sönder min lilla gullrumpa. Det behöver nog både hon och jag...