torsdag, augusti 18, 2005

Gråter

Dottern sa flera gånger imorse: "Kan du krama mig, mamma?" och "Jag vill inte gå till dagis". När jag lämnade dagis, grät hon vid grinden och när kompisen som hon bet igår, glatt kom fram och ville hälsa, ville hon inte veta av henne...

Och här sitter jag och grinar också, nästan. Måste jobba.

9 Comments:

At 5:36 em, Anonymous Rita said...

Visst gör det ont i hjärteroten,,,men jag är övertygad att hon har en bra och rolig dag på dagis, men det ser du tyvärr inte. Oj vilka minnen detta fick mej att komma ihåg,,

 
At 5:51 em, Blogger SANDRA said...

Åhhhh...det gör ju ONT när de gör sådär!

 
At 5:51 em, Anonymous Anonym said...

Hej! Ville bara i all ödmjukhet tipsa om min blogg - Hemliga pappan. (Jag är hemlig eftersom min dotter inte kan välja om hon vill vara en offentlig person eller inte.) Kolla in på http://hemligapappan.blogsome.com om du är nyfiken! Tills vidare läser jag alla föräldrabloggar jag hittar...

 
At 9:12 em, Blogger Bloggblad said...

Usch ja, det känns. Men jag tror att alla barn går igenom såna faser. Det gör jätteont! Ser hon att du också blir ledsen, blir hon nog ännu ledsnare.

 
At 10:02 em, Blogger Batbut said...

Gumman, vet hur det känns. Har gått igenom det med 2, varav mellantrollet hade ett återfall hela våren. Det svider i hjärtat när man måste vända ryggen till och gå. Jag brukar ringa till dagis efter en halvtimme och pejla läget, blir alltid lugnad då och det är skönt.

 
At 10:29 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

jag brukade tjuta som en gris ända fram till jobbet.. ha en klump i hjärtat hela dan.. tills gullgrodan kom stormande mot mig och oftast berättade att hon haft en jättekul dag...
otroligt jobbiga dagar som förälder

 
At 11:21 em, Blogger Cornelia said...

Första dagmamman - dottern grät när jag lämnade, sen grät hon när hon såg huset, hon var ledsen hela tiden och ville inte äta där. Jag grät och stod ut en vecka. Sen kom farmor som en räddande ängel och var "dagmamma" i nästan ett år. Då var det inga tårar och allt var bra.

Du ska se att det blir bättre, men det finns inget man blir så ledsen av som dessa tårar.

 
At 12:37 fm, Anonymous kattkärringen said...

hrm nu vill jag inte låta snusförnuftig men kan det inte vara så att hon faktiskt skäms för att hon bet kompisen? Att det är därför hon tycker det är jobbigt att gå till dagis? Det visar kanske att hon är på väg att bli en "egen individ" eller nåt. Tycker inte du ska grina men jag förstår. Tycker det visar att din dotter börjar förstå vad som är rätt och vad som är fel. Men vad vet jag? är ju bara kattkärring :-)
Kramar från kattkärringen

 
At 7:47 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Hej alla kommentar-läggare (kommentatorer?):
Tack för era kloka ord och för att ni delar med er av era egna upplevelser. Jag ringde till dagis när jag hade lunch och hon var (självklart) jätteglad igen och lekte precis som vanligt, både med den hon bet och de andra... Och du, din gamla kattkärring *puss*, jag tror att du har helt rätt. Jag tror också att hon inte ville gå till dagis för att de hade tillrättavisat henne och att hon skämdes. Imorse lämnade pappan, så jag vet inte hur det gick, men säkert bra.

 

Skicka en kommentar

<< Home