Knark och dess (bil)verkningar

Jag har nog egentligen bara haft tur. Jag har alltid varit en lättlurad, lättförförd, blåögd liten jänta, som tror gott om alla människor. Som blyg och tafatt tonåring, i Fina Förorten, hängde jag med busarna. Busarna som snodde mopeder, gjorde inbrott och sniffade i sig och förtärde både det ena och det andra. Jag tittade storögt på, men vågade mig aldrig på att testa. Mest för att jag hade en far som förmodligen skulle slagit ihjäl mig om jag försökt något.
Ja, ja, jag erkänner: i smyg testade jag ju förstås, det kan jag inte sticka under stol med. Min dåförtiden bästa vän, som även nuförtiden är min bästa vän, bodde hemma men nere i källarvåningen i föräldrarnas villa, vilket genererade i en hel del bus. Vi var väl 15 eller 16 och rökte gräs hemma hos hennes mycket äldre pojkvän. Jag fick kanske i mig 5-6 bloss, och kände absolut noll och ingenting. Men fnittrade mycket, eftersom dom andra gjorde det. Senare, under en företagsfest på Söder, genom mitt första sommarjobb, blev jag medbjuden på ytterligare dåligheter. Någon plockade fram en pipa med ospecificerat innehåll. Jag, blåögd som jag var, trodde självklart att det var något i stil med det jag testat tidigare. Det var det inte. Det var hasch, marockan, fick jag sedan höra, men då var det för sent. Jag rökte, fick hallucinationer, förföljelsemani, hjärtklappning och ett extremt illamående. Flera som också rökt, tillbringade resten av kvällen på toaletten. Efter det har mitt narkotiska intag hållit sig på ett minimum, förutom ett försök några år senare, med samma resultat som följd. Knark är helt enkelt inte nåt för mig. Varför inhalera något som bara får en att må dåligt? Har vistats i umgängeskretsar där det förekommit både ecstasy och kokain, men aldrig någonsin känt någon lockelse att testa igen. Öl har jag däremot druckit mig asfull både en och hundra gånger. Det var t o m lite för mycket en period, om jag ska vara ärlig. Inte så att det genererade något beroende, men en hel del dumheter skedde under den perioden.
Nuförtiden är jag glad om jag får bli lite smålullig någon gång i halvåret.

Anledningen till dom här tankegångarna och personliga avslöjandena är att en nära vän fick sin och familjens nyinköpta, visserligen begagnade, bil stulen under natten. De hade kommit hem runt midnatt och parkerat utanför huset, som vanligt. Halv åtta ringer polisen och berättar att de just haffat en pundare, som lindat deras bil runt en stolpe. Något som nu förstört deras semesterplaner och bara skapat en hel massa bekymmer.

Knark är inte gott!