Dålig karma?
Dagens Metro har en intervju med Dalai Lama (sid 8). Där frågar intervjuaren "Hur kan tibetansk buddism trösta människor efter stora trauman som tsunamikatastrofen?" och Laman svarar att "de som dog hade dålig karma" och att "lidandet beror på våra egna missgärningar och misstag". Vad menar karln? Att dom dog för att dom hade "levt fel", d v s att det var deras eget fel, "det kunde dom ha, eftersom dom hade varit dumma", typ? Eller är det mitt fel, eftersom jag (ibland) är en dålig människa? Jag fattar inte vad han menar! Tänker på (och gråter över) alla dessa små barn som fördes bort av vågen. "Dålig karma"!? Lägg av! Journalisten tyckte tydligen inte att det var värt att gräva vidare i det, eftersom han raskt gick vidare till nästa fråga. Fattar inte...
posted by The Female Dinousaur @ 11:03 fm
5 comments
5 Comments:
Sara, visst låter det cyniskt?! Trodde att den gode Dalai vad mänskligare än så, faktiskt.
Det hade onekligen varit intressant med inveckling, och herr Laman skulle säkert kunna bättre kunna förklara vad han menade om han bara gavs utrymme. Att många sedan ändå skulle känna avsmak eller obegriplighet eller fortsätta förguda och mystifiera är väl inte så konstigt, han är ju när allt kommer omkring en religiös ledare från ett bergsmassiv på andra sidan jorden. För oss kan han väl knappast vara något annant än en fantastisk projiceringsyta.
Han menade att många kan få tröst i tanken att det finns en mening i allt, och att offren som fria själar själva hade gått med på att genomleva det som hände.
Medan de de inblandade i katastrofen ännu inte hade fötts till dessa liv, planerade de i andevärlden att lära sig något i just de liv de fick, och i just den där katastrofen. Precis som oss alla andra, enligt Dalai Lamas (och många andras) tro att vi själva väljer liv i våra reinkarnationer.
Antingen var de med i katastrofen för att de ville utvecklas genom traumat, eller ville lära någon anhörig något, eller för att de kände att de ville försona en tidigare händelse i ett tidigare eller nuvarande liv.
Sett i ett större sammanhang finns alltså en mening med sådana sorgligheter. Många ser också ett samband mellan naturkatastrofer och hur vi behandlar vår planet.
Zorm: OK, tack för förklaringen.
Oj, det är ett stort ämne. Buddisterna tror att livet är evigt och att man föds gång på gång och lidandet är då en effektfull läromästare för att få oss att utveckas.
Bibeln talar om "Som du sår får du skörda". Det kan tyckas grymt men grymmare skulle det nog vara om olyckor slog slumpartat.
Lidandet lär oss medlidande och humanitet. Har du inte själv upptäckt att det är av svårigheter du utvecklas mest? Humaniteten och medkänslan blir bara teoretisk om man inte själv har genomlidit något liknande.
Vill du sätta dig in i teorierna kring bl a lidandets mening så läs om den danske filosofen Martinus´ världsbild. Jag lovar - du får svar på många frågor.
Hälsningar
Brittis
(har en blog men den är under uppbyggnad så jag avstår från att länka dit)
Skicka en kommentar
<< Home