måndag, augusti 04, 2008

Spindelkvinnan

Min kräkfobi må ha stagnerat för att kanske t o m ha blivit aningen bättre. Det är däremot mer än vad man kan säga om min arachnofobi. Idag såg jag en riktig sån där dra-åt-helvete-stor spindel ute i min kära väninnas carport och jag vill aldrig, aldrig någonsin se den igen. Jag kunde inte ens förmå mig till att fotografera den. Den satt där på väggen; stor, svart och stilla och gav mig svettiga händer och ett bultande hjärta. Hade den rört sig hade jag skitit på mig.

Lilla Körsbärsblomman är inte märkt av mina rädslor. Hon stod 30 cm ifrån och blåste på den.

Jag börjar fortfarande flåsandas när jag tänker på den...

Etiketter:

6 Comments:

At 3:47 em, Anonymous Mimmi said...

Jisuuuss... glad att din emetofobi kanske lugnat sig lite... det gjorde min också när jag blev sjuk förra året... Men troligtvis så springer jag lång väg om någon börjar må illa ändå... Spindlar hör inte heller till mina favoriter... Jag ser dem helst inte alls, och måste jag se dem får det vara på jävligt långt avstånd... Tur att blomman inte märker av dina fobier :) De smittar så lätt...

 
At 8:22 em, Blogger Humlan said...

Åååh! Jag förstår dig!!! *ryser*

 
At 9:19 em, Blogger Gagga said...

Får se till att få ut alla mångbenta innan du kommer :)

 
At 9:44 em, Blogger Gammelmamman said...

Mimmi: Ja, den går upp och ner den där känslan av att kanske vara kurerad... Lustigt att kräk- och spindelfobi verkar gå hand i hand. Och tur, som du säger, att Blomman inte övertagit mina...

Humlan: Usch, ja *hyperventilerar*

Gagga: Tack, det vore ju fint och tacknämligt... Åtminstone dom som man hör när dom går över golvet...

 
At 9:24 fm, Blogger Big mama said...

Usch. Förstår känslan precis! Modig dotter du har! :D

 
At 1:46 em, Blogger Gammelmamman said...

Big Mama: Det är skönt med förståelse! :-) Tack. Och ja, hon är definitivt mycket modigare än jag.

 

Skicka en kommentar

<< Home