Flyt

Vid hämtning av Lilla Körsbärsblomman på dagis, var glädjen ovanligt stor när jag kom. Hon kom till och med springande mot mig ute på gården. Den glädjen var dock inte ämnad mig, visade det sig; hon hade just fått veta att hon ska få följa med allra bästaste bästisen hem ett par timmar imorgon och det var det hon glädjestrålande kom och berättade.

Efter lite stoj och snökastning i den stora snöhögen utanför dagis, åkte vi hem. När jag lastade ur vagnen ur bilen, upptäckte jag att glasögonen, som jag lagt uppe på vagnens tygtak, var borta. Inte så konstigt; när man fäller ihop vagnen är det en naturlig reaktion att saker med lite glatt yta glider ur. Letade lite förstrött och oinspirerat i bilen och dess närhet, eftersom jag redan fattat att dom måste ramlat ur redan vid inlastningen i bilen, vid dagis. Eftersom jag blir mer och mer beroende av dom där glasögonen och ser allt sämre utan, så lastade vi in oss i bilen igen, för att åtminstone göra ett försök att hitta brillorna. Jag såg framför mig hur de låg vid trottoaren, med knäckta bågar och krossade glas och hoppet var inte särskilt stort att hitta dem i brukbart skick.

Men. Ibland måste t o m en sån slarver som jag ha lite tur. Dom låg där, precis där jag parkerat bilen vid hämtningen. Oskadda.

Ibland har jag turen på min sida.