tisdag, januari 16, 2007

Om att klippa sig

I-landsproblem, jag vet. Men jag klämmer ur mig en blogg om det, ändå.

Jag har ingen frisör. Jag hattar runt från den ena till den andra, totalt otrogen. Hittar jag någon som klipper mig så jag blir nöjd, har hon/han slutat nästa gång det är dags att frisera kalufsen. En gång, för ett par år sedan, sköttes mitt hår regelbundet av en tjej på en salong i innerstan, men varje klippning tog ungefär 2 timmar i anspråk, eftersom hon var lika duktig på att prata som att hantera saxen. Det är oerhört trevligt att snacka bort ett par timmar, men just nu lider jag brist på tid, så hon är inget alternativ.

Idag ska jag försöka med en ny salong. En 'fellow blogger' har tipsat och jag testar. Hör mig redan urskuldra skicket på håret: "Oj, det var länge sedan jag tvättade håret!" (igår morse) och "Oj, titta! så läskigt gråhårig jag är, nu måste jag RUSA hem och färga!".
Utformning och fason på frisyren tänkte jag överlämna till tjejen som ska klippa till mig. Jag undrar hur jag kommer att se ut, om jag säger: "Jag vill inte se ut som om jag snusar, kör truck och spelar fotboll hela dagarna..."

Fördomsfull? Jag?

2 Comments:

At 12:17 em, Blogger Mamselamsen said...

Jag går in till vem som helst som har en sax i handen.

När de sedan frågar hur jag vill ha håret säger jag bara: Kort... mycket kort!

Och det blir det alltid! :-)

 
At 10:11 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Mams: Jag var på vippen att be Körsbärsblomman klippa mig; då är det illa! Det hade inte bara blivit kort, det hade säkert blivit ganska intressant också.

 

Skicka en kommentar

<< Home