Lat lördag

Det hostande barnet verkar ha repat sig betydligt under natten. Nu är det inte den där retfulla varianten längre, utan man hör att det lossnar för varje hostning. Skönt för alla inblandade parter.

Avslappnad middag hos mor/mormor, i sällskap med tillrest bror. Liten Söt Sambo är på Sweden Rock Festivals kick-off på Nalen (jag fattar inte hur han orkar, men så är han ju också x antal år yngre än jag).
Något av det allra värstaste värsta jag vet, är folk som smackar och smaskar när dom äter. En sådan är min bror. Varje gång jag sitter vid samma matbord som han, håller jag på att kräkas. Han tuggar allt med öppen mun. Och smaskar. Och smackar. Och låter. I början tror man att han bara larvar sig för att retas, men tyvärr är det på fullaste allvar.
Och jag hulkar och biter ihop, eftersom han blir skitarg och totalförolämpad varje gång jag säger till.

Jag har, by the way, lyckats komma över hett skvaller. Jag vet namnet på en av jokrarna till Melodifestivalen. Nananana na! Men jag säger ingenting!

Nu vankas det kaffe och saffransbulle.