Ett ja som blev ett nej

Just haft ett möte med en artist som jag mer eller mindre kommit överens om att jobba med fram till mars. Den här gången skulle vi fortsätta dra upp strategin för albumreleasen. Jag inledde med att berätta för henne att jag under januari och februari troligen kommer att ha häcken full med festivalartisten (något jag inte visste vid vårt första möte), men att jag inte dagsläget inte kunde säga exakt hur mycket det kunde bli. Hon bad mig känna själv om jag tyckte att jag kunde hinna med henne också, och helt plötsligt hörde jag mig säga ett ord som inte ligger riktigt väl i min mun.

"Nej".

Det känns bra att ha sagt det där ovanliga ordet. Dessutom hade jag gjort både henne och mig en stor otjänst om jag sagt ja. Jag fick känslan av att hon genuint ville jobba med just mig, och jag tror att hon gick därifrån med samma känsla. Nu slipper jag göra ett halvtaskigt jobb och få en missnöjd kund, som aldrig kommer tillbaka.