fredag, december 01, 2006

Rocknostalgi

Trött och lite vimmelkantig.
Det bidde fest igår; på lokal, gu'bevars.

Att gå upp så där tidigt som jag brukar när jag ska arbeta som anställd, blev det inget av med. Dessutom har Lilla Körsbärsblomman sovit dåligt och hostat hela natten och gick knappt att få liv i imorse, så hon är ytterligare en anledning till att jag tar det lite lugnt idag. Hon får helt enkelt stanna med sin något sega mamma idag och följa med till kontoret borta vid flygplatsen och lite senare på ett par ärenden i dom södrare förorterna.

Träffade en gammal bekant igår, Mr Legendarisk Hårdrockjournalist från den stora ungdomstidningen som hade sin storhetstid för sisådär 20 år sedan. Numera driver han en sprillans ny tidning, är separerad och lever på sina rockminnen. Tillställningen igår var en rockbandstävling, där han var en av jurymedlemmarna och det kan till stor del ha varit hans förtjänst att vinnarna blev just vinnare. "Shit, dom ser ju ut som jag gjorde för 25 år sedan!"

3 Comments:

At 11:35 fm, Blogger Carola said...

Haha, min hjälte. Honom skrev jag om i min blogg för ett tag sedan. Jag hade fotopass på en Alice Cooper-konsert och stod bredvid honom! :)

Fast Alice Cooper var snäppet vassare än AT.

 
At 10:59 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Carola: Hihi! Ja, dom lirar inte riktigt i samma liga, Cooper och AT... :-)

 
At 11:42 em, Blogger superkryp said...

Ha ha, AT! Jag kommer ihåg när han skulle påannonsera en Mötley Crüe-låt (Live Wire) i nåt rockprogram han hade på åttiotalet. Han började prata, men skulle vänta in musiken på nåt sätt, så han stakade sig när musiken inte började när den skulle. Humor. (Som om jag skulle vara bättre... Men humor ändå.)

Eftersom jag spelade in det så har jag sett det väldigt många gånger, men nu kommer jag inte ihåg exakt på vilket sätt det var, om han skulle prata innan musiken eller efter, men det blev en skön stakning. Nu var det nog nästan 20 år sedan jag såg det senast.

Jag hade nästan förträngt att jag både gillade synthmusik OCH heavy metal i början av åttiotalet. Det var en dödssynd. Tänk om jag bara hade fått upptäcka punken (och Iggy Pop!!!) då, i stället för ännu senare...

Oj, förlåt, det blev en parasitblogg.

 

Skicka en kommentar

<< Home