Vab

Det är inte bara mig det är synd om.

Lilla Körsbärsblomman brast ut i storgråt när jag hämtade henne i tisdags eftermiddag. Helt plötsligt kom hon på att hon hade fantastiskt ont i ena örat. Inga klagomål hade hörts under dagen, sa personalen, men jag, som är så blödig och orolig så fort hon klagar över minsta småkrämpa, ringde fort som blixten till vårdcentralen på orten. Eftersom jag i princip redan var där, fick vi en akuttid och en myndig och korrekt läkare tittade henne i örat och tog halsprov, eftersom hon också klagat på halsont.

Visst, trumhinnan var lite röd, men buktade inte och halsprovet (åh, vad jag hatar halsprov - jag var tvungen att blunda för att inte klappa till honom när han kom med den där låååånga topsen och körde in den i munnen på henne!) visade inga bakterier.
Hon är hemma för andra dagen nu, och har inte sagt ett knyst om vare sig öron- eller halsont.
Däremot uppvisar hon hela dagarna prov på sin stora fantasi: en ljusblå filt blir en bäck och hon drar raskt på sig sin baddräkt och dyker i. Samma filt blir sedan en bil som hon kanar runt på i rummet. En fröjd att titta på!

Och jag får absolut inget jobb gjort.