Byracka

På kontoret där jag fördriver den största delen av min, mer eller mindre, vakna tid finns en hund. Hund är kanske synd att kalla den. Skulle nog hellre sortera in den i facket 'ohyra'. Det är en sån där liten, ettrig variant av något som Paris Hilton då och då brukar stoppa under armen när hon trippar omkring på stan.

Jag är ingen hundmänniska. Jag gillar inte hundar. Inte så att jag avskyr dom, men någon form av hundaversion lider jag av. Alldeles utomordentligt specifik är jag när jag säger att jag inte gillar den här hunden. Varje besökare på kontoret får en rejält ettrig utskällning av denna lilla varelse. Det är särskilt killar som ligger på minus. Hundens matte tillrättavisar lite lojt ett par gånger, men verkar ha resignerat. Och varje gång jag äter lunch på kontoret, svassar den lilla besten runt benen och tittar uppfordrande på mig: "Jag vill ha! Jag ska ha!".

Funderar på att ta med resterna av en riktigt stark chili con carne imorgon...