Bitterljuvt
Det är aldrig roligt att vara borta från dom man älskar. Särskilt inte från hon, den där allra minsta. Däremot är det jättemysigt att höra det lätta dunsandet från små fötter, när man kliver in genom dörren, och ett glädjetjut: "Mamma!". Strax därpå tittar man in i två strålande ögon och två mjuka armar lindas kring halsen och utdelar en stor kram. Flera gånger idag har hon dessutom stannat upp i det hon hållit på med och vrålat: "Mamma, kraaaamas!".
Man kanske borde åka bort oftare?
posted by The Female Dinousaur @ 8:27 em
4 comments
4 Comments:
Så Underbart!
De kärleksövertygelser man får av de små slår allt!
Här kommer till och med den tuffa och kaxiga snart sju år stora killen och kryper upp i famnen på kvällen. Gosa mamma får jag höra, och så borrar han in huvudet mot mig. Snacka om att man smälter då, lilla damen har en (o)vana att alltid komma in till oss på morgonen och mysa brevid mig.
Här har jag inte hälsat på på ett tag! Har inte varit så bloggig ...
Vad mysigt det låter med små fötter och att kramas! = )
Humlan: Det är tokunderbart!
Lillmyra: Åh, jag önskar att hon alltid kommer att vara så här gooo! Tidsfristen verkar sträcka sig till framåt sjuårsåldern, verkar det i alla fall!
Mette: Kul att du kom igen! Jag hinner inte läsa bloggar alls för tillfället, bara blogga själv...
Skicka en kommentar
<< Home