Öl och whiskey

Mäss-dagen är över. "It was a mess". Måste erkänna att jag gillar att stå och snacka med folk så där, över disk. Det är ju en tacksam produkt man erbjuder, så alla är glada, trevliga och lite lätt salongsberusade. Och jag märker att ju säkrare jag blir, desto lättare flyter snacket och man kan slappna av och bli mer naturlig och mindre försäljaraktig. Jag gillar inte säljare.
I Mackmyramontern står en otroligt trevlig kille från Gävle, som är en jävel på att snacka. Och snacka på "rätt" sätt. Han är rolig, personlig och låter aldrig inrepeterad.

Ett par gånger idag har jag faktiskt fått beröm; "tack för en trevlig och bra presentation" och det gör mig extra glad, eftersom jag aldrig någonsin skulle drömt om att stå och prata på det här viset för tio år sedan. Då, när jag blev röd i ansiktet så fort någon tilltalade mig. Jag tror det har med åldern att göra; nuförtiden skiter jag i (sanning med modifikation; men jag bryr mig inte lika mycket i alla fall) om jag gör bort mig eller det blir fel.

En oändlig massa människor har passerat revy. Stod och pratade väldigt länge med ett par från Kumla. Jag berättade att jag just läst "...och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" av Håkan Nesser och det visade sig att damen var kusin med honom.

En sista klunk av min Zlatopramen, som jag fick med mig hem från mässhallen. Sedan är det dags att krypa ner i den sköna sängen. Imorgon är sista dagen, och det lär bli kaos...