Vett?
Framåt eftermiddagen ringer telefonen igen. Jag vet precis vem det är. Första gången svarar jag inte. En timme senare stålsätter jag mig och lyfter luren. Hans röst är först orolig: "...och imorgon ska jag till tandläkaren!"... Jag lugnar och säger: "det är på tisdag, den 11:e är på tisdag!". Hans röst blir med ens så len och mjuk och han säger "åh, jag skulle kunna krama dig...".
Och jag mår nästan illa.
posted by The Female Dinousaur @ 11:29 em
6 comments
6 Comments:
Jag förstår dig!
Detta gnager sönder dig!
...och inga bra råd har jag!
Humlan: Tack. Det är skönt med bara förståelse ibland. Jag vet ju precis vad jag borde göra, egentligen. Hur mycket det gnager sönder är jag inte säker på. Det beror nog på hur mycket jag tillåter det gnaga. Idag blev det tyvärr lite för mycket... Kram och tack för dina tankar och ord!
Nä, låt det inte bita sig fast. Det är ju på något vis inte riktigt din far som pratar... utan sjukdomen, Och den är ju OK att avsky.
Mams: Det sjuka är ju att han sagt såna här saker (kanske inte riktigt så grovt som att be mig ta livet av mig, men närapå...) under hela sitt liv. Förmodligen har han varit sjuk hela tiden...
Biggis, sjuk eller inte. Förmodligen är han ett totalt narcissistisk människa, vars intresse rör sig kring en person - han själv. Andra människor är intressanta så länge de har en funktion för honom. Empati finns inte i hans ordbok och han kommer aldrig någonsin förstå hur ont hans ord har gjort Dig. Han kommer aldrig komma till insikt och aldrig någonsin yttra orden "förlåt". Det enda sätt att komma över det är att ändra Din attityd till honom - att inte låta hans elakheter beröra Dig, för de har inte med Dig att göra hur mysko det än låter.
Skickar en stor och varm styrkekram till dig! Har heller inget bra råd mer än var rädd om dig! Och klappa på dig själv, för du är bra och tillräcklig. Även om det är svårt att känna det själv ibland.
Skicka en kommentar
<< Home