Mitt (arbets)liv, del 1

Jag har pysslat med en hel massa saker i (arbets)livet.
Som fjortonåring (får man verkligen jobba när man är så ung?) fick jag mitt första jobb: extraanställd på kvällar, helger och skollov, som hamburgerbiträde, på det som dåförtiden hette Clock och låg vid Fridhemsplan. Jag är glad att jag klarade av hamburgerrestaurant-anställningen såpass ung, och med en utomordentlig fettförbränning, för det åts hamburgare, french fries och andra vidriga kaloribomber i parti och minut. Jag undrar hur många kilo pommes frites jag satte i mig varje arbetspass...
Arbetspassen blev oftast väldigt långa, liksom restiden till och från jobbet. Bodde dåförtiden i Saltsjöbaden och det gällde att passa dom sista kvällstågen hem.
Minns rå men hjärtlig stämning.
Minns min fasa inför huvudräkning och att ge tillbaka rätt växel - och kassadiffarna...
Minns den unge, snygge restaurantchefen som alla brudar på jobbet var tända på.
Minns Pelle som jag jobbade med en period, och som några år senare blev popidol.
Minns (oh well, minnesbilden är inte helt kristallklar) en helt galen personalfest på Kvarnen där det (över)konsumerades både det ena och det andra.
Minns kunden som ville ha en cheeseburgare utan ost, och att jag, superstressad, skrek grillordern till köket och hur jag snabbt och härligt sarkastiskt fick svaret "en hamburgare, alltså?".
Minns sniglarna i isbergssalladen.
Och, framförallt, minns jag stanken av gammal, stekt hamburgare - i håret, i kläderna, ur porerna - på tunnelbanan och tåget hem.