Man lär så länge man (har en) lever

Tänk att det väldigt sällan blir så som man har tänkt eller planerat.

Igår skrev jag ett glatt inlägg om att det funkar så bra att sova utan blöja. Jo, jag klarar mig än så länge utan dylik, men när jag smög ner i sängen någon timme senare, hittade jag en liten Körsbärsblomma som badade i en pöl av kiss. Där fick jag fikon, liksom...

Idag har jag haft en semesterdag, som jag lite raskt drog upp riktlinjerna för imorse. Lämning på dagis och tillbaka för lite fix och trix, plock och städ i lägenheten innan det skulle bli en skön cykeltur till stan för en snabb lunch och därefter besök på Stockholms Nyföretagarcentrum.

Något senare ringde så pappa och spolierade dom planerna. Det var bara att sätta sig i bilen och åka över för att ge lite markservice. Och för att lyssna på samma gamla vanliga gnällvisa från min käre far. Han är orolig över att pengarna ska ta slut, han är orolig över att maten ska ta slut. Han är orolig över att inte dom rätta hemtjänstmänniskorna ska komma, han är orolig över att behöva åka på dagverksamhet. Kort sagt, han är en pain in the ass, om man inte slår dövörat till och låter honom prata av sig. Vilket han fick en stund, innan jag åkte iväg för att uträtta ett par av hans ärenden för att sedan stressa tillbaka, för att därefter stressa vidare hem för att försöka hinna med den där sköna cykelturen till stan osv.
Hans handläggare på kommunen ringde mig dessutom och påtalade att något måste göras åt hans vikt. Ett (alkohol)missbruk som verkar ha gått i träda, har ersatts av ett annat. Han äter. Äter och äter. Han verkar inte känna mättnadskänsla och ibland när hemtjänsten kommer på morgonen, kan han sitta med en microvärmd snabbmatslåda och äta som frukost. Dessutom tror jag han går upp och äter på natten, något han säkert inte ens är medveten om. Jag har tjatat både mig och honom blå i ansiktet om att han måste sluta äta så mycket, han måste försöka komma ut och promenera och han klagar själv hela tiden över hur tjock han har blivit. Och fortsätter äta.
Känns som om jag borde tagit tag i det här tidigare, och bokat läkarbesök åt honom eller nåt, men samtidigt vet jag hur han funkar. Nu inser jag ju att vi i alla fall måste försöka göra någonting.

Nyföretagarcentrum-informationen var sådär; kvinnan som informerade talade utifrån perspektivet att de som var där var ute efter att starta storföretag med export till andra länder, trots att de flesta såg ut att vara blivande enmansföretagare. Mer gräsrotsråd hade jag gärna efterlyst. Men det kanske kommer vid nästa besök. Om man behöver något.

Ett besök i lekparken hanns med, med dotter på nyinköpt cykel. Det slutade med att jag tappade bort mina nycklar i samma park (hittades tack och lov igen) och fick bära både cykel och Körsbärsblomma hem.

Det som inte dödar dig, stärker dig...

Långt Gnällspik-Biggis-inlägg; egentligen mår jag faktiskt prima! Ville bara gnälla av mig lite!