Skitig men glad

Strax utanför vårt hus ligger en jättehög med snö, en avstjälpningsplats för snöröjarna. Den har krympt märkbart de senaste dagarna, och antagit en granitskitgrå ton, mer lik betong än snö. Ypperlig lekplats, tycker Liten Körsbärsblomma. Det är hennes hus. Hon bor där. Hon har sin trappuppgång, sitt badrum ("här får du bajsa, mamma!"), sitt kök där hon lagar mat åt mig. Först måste jag ringa och avtala tid. Jag står vid vagnen och låtsasringer i min mobiltelefon, och vi bokar tid för lunch, alternativt middag. "Nu måste du ringa din chef", beordrar hon sedan. Då ska jag ringa och kolla med jobbet, att det är OK att jag äter lunch, alternativt middag, med henne. Sedan ska jag ringa på dörren, gå uppför trappan, ta en liten avstickare in på "toan" och sedan blir det lunch, alternativt middag. Idag blev det Korv Stroganoff.

Om ni ser en galen, korthårig liten tant vingla omkring uppe på en hög med snö; frukta icke - ty det är jag!