Polis, polis...

När jag klev ur sängen imorse klockan 06:00 (ja, jag är en så'n där 'äcklig' morgonmänniska...) var det återigen två mystiska bilar som körde ut från vår pyttelilla bakgård, där inga bilar faktiskt får leka. Och häromveckan stod ett riktigt pundarvrak på hjul, med två riktiga pundarvrak på två ben i, på gångvägen precis utanför vårt köksfönster. Då och då händer det att det görs upp tvivelaktiga affärer i gångtunneln mot tunnelbanan, också den precis strax bortanför vårt hus. Det känns inget vidare, konstaterade jag medan jag åkte till jobbet.
Därför kändes det skönt att, efter en påhälsning av grannen för ungefär en halvtimme sedan, konstatera att det bor, inte bara en utan två, blivande poliser vägg i vägg med oss.

Undrar om han såg min skimrande ärlighets-gloria?