Kast med liten (snö)boll

På väg till dagis passerade jag med bilen under en gångbro. "Smack" sa det, och så smällde en stenhård issnöboll rakt in i vindrutan. Instinktivt duckade jag och skrek till. Som tur var hade jag ingen bil vare sig framför, bakom eller vid sidan av mig. Är osäker på om jag vinglade till på vägen, men skraj som f-n blev jag. Och sen blev jag förbannad. Skitarg. Det hade lika gärna kunnat hända något riktigt otäckt. Min första tanke, när jag hämtat mig från chocken, var att vända bilen och åka tillbaka och leta reda på snorungen som kastat och ta honom/henne hårt i örat. Men jag var redan sen till dagis, och ville inte låta lillsnörpan vänta. Så jag ringde till Radio Stockholm och bad dem gå ut med en liten varning, ifall snöbollsmarodörerna fortfarande stod kvar. "Jag har någon jag kan skicka ut", sa trafikrapportören och man hörde riktigt hur han gnuggade händerna över att kanske kunna ta dom på bar gärning.
Och lite skakig i benen var jag fortfarande när jag klev innanför dörrarna på dagis.