Filmsnack

Tillbaka i sadeln igen. Har suttit här på jobbet se'n klockan 7 imorse och behöver rensa ur skallen med lite ytligt pladder.

Har kopplat av med två filmer i helgen och faktiskt lyckats hålla mig vaken genom båda.
Den ena var "Gisslan" med Bruce Willis och den som känner mig, bör här redan förvånat ha höjt ett ögonbryn eller två. Sämste skådespelare alla kategorier, i mitt tycke, har nämligen länge varit nämnde Willis. Jag klarar inte av killar som får roller, där de krystar ur sig one-liners genom precis hela filmen, och dessutom ser så där lagom dryga och överlägsna ut medan de gör det. Men sen gjorde han "Sjätte sinnet", och jag var beredd att omvärdera honom en smula. Sedan dess har jag klämt en och annan Willis-rulle genom åren, och jag har blivit tvungen att hitta någon annan till hans "sämste"-plats. Har ännu inte hittat någon som fyller ut hans urvuxna kläder, även om både Antonio Banderas och Matt Damon är inne och sniffar på reviret. Nåväl, "Gisslan" var hyfsat sevärd, men roligast var nästan att jag satt och försökte klura ur var jag sett killen som spelade psykopat-mördar-gisslantagaren förut, tills jag kom på att han var en spitting image av Martin Carlsson, hårdrockskribent på Expressen.

Lördagsfilmen hette "Head In The Clouds" och utspelar sig i Paris under andra världskriget. Charlize Theron gör ytterligare en suverän rolltolkning, den här gången på temat "förutbestämda öden" och "var inte för snar att döma någon". Sevärd. Och Stuart Townsend är en pudding.

Sedär, en liten Mini-Filmkrönika... Eller som Orvar Säfström uttryckte sig, backstage på Roskildefestivalen 2000, medan vi diskuterade livets allvar kring en fickplunta: "Snicksnack Bamseplutt!".