Rädsla
Igår så jag en riktigt ryslig rulle. Faktiskt något av det mest skrämmande jag sett på länge...
Jag träffade ljuvliga vännen Å redan runt 8-tiden och filmen skulle inte börja förrän halv tio. Vi hann på ganska kort tid jobba upp en rätt rejäl hysteri inför det vi skulle se, och det bidrog säkert till att vi satt på helspänn redan från början, och reagerade på minsta knäppning från bioduken. Och sedan var det ståpäls från början till slut. Filmen bygger på historien om den tyska flickan Anneliese Michel, som på 70-talet påstods ha blivit besatt och avled efter en exorcism. Man får följa Emilys/Annelieses tillvaro och hur hon blir sjukare och sjukare, samt rättegången mot prästen som utförde exorcismen. Rättegångsscenerna blev ställen då man kunde hämta andan och pusta ut. Flera gånger under filmen fick jag rysningar som började under fotsulorna och vandrade ända upp i hårbotten.
Tjejen som spelar Emily heter Jennifer Carpenter och spelar otroligt bra. Alltigenom läskigaste scenen är när pojkvännen vaknar upp på natten och hittar Emily liggande nedanför sängen, stel och förvriden och med stirrande blick. Jag ryser fortfarande...
Jag är själv inte troende, åtminstone inte kristligt troende. Kallar mig inte religiös, andlig eller spirituell på något vis. Snarare agnostiker. Men av någon anledning har jag alltid fascinerats av och funderat mycket över vad som händer med oss efter döden, onda och goda andar, väsen och övernaturliga fenomen. Funderar ibland över ödet och om vi kanske inte redan från början, var och en, fått en väg att följa, ett öde som redan är utstakat för var och en, och varje steg bort från detta bestämda öde gör att man far fysiskt eller psykiskt illa (nu blev jag djupare än vad jag tänkt från början och skulle kunna vidareutveckla in absurdum, men avstår).
Nu är jag jättesugen på att ta reda på och läsa mer om det riktiga fallet. Och Maruschka; om du blev skrämd från vettet av The Ring, förstår jag inte hur du kunde sitta oberörd under "Besatt"... :) Något av det ruskigaste jag sett på många år.
4 Comments:
hur modig kan man vara.. skulle aldrig utsätta mig för en skräckfilm.. jag är en äkta fegis..
Kolla länken i min blogg med mera bakgrundsfakta! Hälsningar, Josephine
kul kul kul
kommer att se snarast
jag älskar att bli skrämd
rekommenderar "one missed call" ifall du inte sett den
Grodan: Det är härligt att bli skrämd. Har alltid varit mer än lovligt förtjust i skräckisar...
Josephine: Tack för länken. Har läst. Det är intressant.
Jenny: Och gissa om du kommer att bli skrämd! One Missed Call! berätta mer, för när jag söker på imdb.com har den inte haft premiär ännu. Är du synsk? :-)
Skicka en kommentar
<< Home