En femetta i fyran

Vågar inte riktigt känna efter om jag är trött intill medvetslöshetens rand, eller om jag bara är sådär "vanligt" trött... Fast ögonen saggar oroväckande mycket varje gång jag sätter mig i en hyfsat bekväm möbel, typ på toaletten... Eftersom jag gick och la mig redan strax efter 8 igår, och sov vid halv 9 så har jag ju åtminstone fått en hyfsad mängd sömn. Men nu börjar det kännas att min väckarklocka ringde 02:45 imorse...

Allt gick fantastiskt bra på fyran imorse. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av "folket" på denna tv-kanal. Ljus, ljud - allt satt som en smäck nästan direkt. Inga sura miner från varken artister, ljus- eller ljudexpertis och kvart över 8 körde Iris & gänget igång med första låten. Duktigt nervösa hade dom hunnit bli, efter att ha gått och trampat, trampat i fyra (!) timmar. Richard - mannen med de enorma polisongerna och tillika Iris gitarrist/pojkvän - kunde inte agera kör som brukligt, eftersom han fick stötar av sin mikrofon hela tiden. Tydligen är han dessutom el-fobiker, efter traumatisk upplevelse i barndomen. Så man fick klara sig utan hans imponerade basstämma. Amazonkvinnan själv gjorde som vanligt ett imponerande intryck (trots att hon gick på antihistamin efter att ha sovit hos kattägare) och rev av sista låten och en kort intervju kvart över 9. Efter det skulle bandet sätta sig i bilen igen, och åka raka vägen ner till Göteborg; hem igen. Livsfarligt! De åkte nämligen f r å n Göteborg kl 21 på söndagkvällen... Iris och Richard skulle avsluta kvällen med en kortkort spelning på Hotel Lydmar, och meningen var väl att jag skulle gått och tittat. Men här sitter jag.
Med ögonen hängande nere vid knävecken.

Om du skulle vara sugen att kolla hur det lät och såg ut - klicka!