Slutkörd - men med ett leende

Vägrar envist att sätta mig i TV-soffan. Vet att jag kommer att krokna som en ostbåge så fort rumpan landar där. Bra film på TV (Nyckeln till frihet med Tim Robbins och Morgan Freeman), men jag vet att det inte är någon idé att ens börja titta. Jag minns inte senaste gången jag såg en hel film. Vi hyr film på film i videobutiken vägg i vägg, men det är garanterat alltid någon av oss som svimmar av efter halva filmen. Snacka om bortkastade pengar...

Var aningen trött när jag famlade mig upp imorse halv sju. Har onekligen tappat stinget och orkar inte ens vara ute till midnatt längre, utan att vara halvdöd dagen efter. Men trevligt hade vi, och mycket snackades det. När restaurantpersonalen började blinka menande med belysningen, insåg vi att det kanske var dags att röra sig hemåt.

Sambon hemma med Körsbärsblomman idag, eftersom förskolan hade planeringsdag. Dom hade åkt skridskor (premiär för treåringen - sambon är gammal hockey/bandy-kille som kan ha fötts med skridskorna på), tagit sig till Kista Centrum och byggt en nalle och träffat kusin och kusinbarn. Själv fick jag sitta på mitt arbetsrum och slita på kontorsstolen hela dagen; ja, faktiskt ända tills klockan var 17:40, då jag inte orkade längre. Jobbar med ett par ganska roliga projekt just nu, som inte är helt omöjliga att sälja in till media. Det är roligt med lite utdelning.

Och nu sitter jag här, allena. Dottern sover sen dryga timmen tillbaka och sambo har möte med ett av sina band. Mmm, det vet man ju vad dom "mötena" brukar handla om...

Soffan kallar. Zzzzzzzzzzzzz...