onsdag, oktober 26, 2005

Ettor och nollor

På lunchen idag berättade jag om en man som just ringt mig och klagat på en CD han köpt via oss. I inspelningsbakgrunden kunde man tydligt och klart höra "buller" av oklart ursprung. Detta föranledde berättelser om en del andra, liknande incidenter som uppkommit vid digitalisering av gamla inspelningar.
T ex när den engelska versionen av "Jesus Christ Superstar" skulle bli CD-skiva: hela projektet försenades drastiskt, eftersom man vid genomlyssning av mastern, tydligt och klart kunde höra en telefon ringa, mitt i inspelningen. En telefon som stått väl dold och undangömd bakom en massa uppställda kulisser i studion, där inspelningen gjorts. Eller när man digitaliserade en gammal inspelning med Louis Armstrong och hör ett konstigt, bullrande läte i ljudbilden, som inte har med det som försigått i studion att göra. Efter intensiva efterforskningar uppdagades att det varje dag passerade två tåg i närheten av studion. Det var ljudet av ett av dessa förbipasserande tåg som hördes i inspelningen...

11 Comments:

At 3:20 em, Blogger Cornelia said...

Vilka roliga anekdoter du har i din bransch.

 
At 5:37 em, Blogger Vi på Kantarellen said...

Kul!

 
At 6:57 em, Blogger Ola Claesson said...

I slutet av David Bowies "Life On Mars?" hör man också en telefon som ringer. Undrar varför de inte klippte bort den?

 
At 7:36 em, Blogger Batbut said...

kanske Du ska skriva en bok vännen, med lite anekdoter? Vore klart kul att läsa!

 
At 8:53 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Cornelia: Onekligen...

Mams: Javars.

Ola: Åh, det måste jag lyssna efter!

Batbut: Mmm, tankarna har funnits där. Fast mitt minne är så dåligt, fläckvis... :-)

 
At 5:06 em, Blogger Ola Claesson said...

Biggis: Konstigt att du har missat dn (om du nu är Bowie-fan, alltså), den hörs ganska tydligt. Men det kan bero på ständigt Hunky Dory-lyssnande i hörlurar. Det är precis på slutet.

 
At 4:15 em, Blogger The Female Dinousaur said...

ikoOla: Jag plockade fram min gamla favoritskiva, Hunky Dory, ur gömmorna (lyssnar på den as we speak/write/read). Jag har noterat telefonsignalen, den hörs ju, som du säger, ganska tydligt. Har nog mer (i min enfald?) trott att den "hört till" inspelningen - den låter så "medvetet" ringande. Vad vet jag. Bra är låten, ja hela skivan, i alla fall.

 
At 4:15 em, Blogger The Female Dinousaur said...

IkoOla? Hmmm. Skulle word verifiera och det blev sååå knasigt... :-)

 
At 1:46 em, Blogger Ola Claesson said...

Biggis: Telefonen låter faktiskt ganska planerad bland de andra ljuden som dyker upp på slutet - 2001-bongon är min favorit. Annars tog det ganska lång tid innan jag började gilla Hunky Dory, förutom hitsen. Den betydligt mer mysko Low gillade jag däremot direkt.

 
At 9:35 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Ola: Jag föll ganska snabbt för Hunky Dory. Low däremot, är fortfarande svår. Och Scary Monsters funkar inte riktigt heller i min CD-spelare. Men Young Americans, Golden Years, Wild Is The Wind, Changes... Åh, nu fick du igång mig! Vilka klassiker!

 
At 8:16 em, Blogger Ola Claesson said...

Biggis: Scary Monsters har jag faktistk inte hört, även om den är ansedd som ett av hans stora album (den fick betyget 7/5 i en klassisk recension i Rolling Stone). Men Ashes To Ashes har jag förstås hört. Sedan gillar jag Stay, Bring Me The Disco King, Little Wonder, China Girl, Moonage Daydream, Aladdin Sane, Drive In Saturday, I Would Be Your Slave... Vilket livsverk! Om du har missat hans sentida produktion vill jag verkligen rekommendera Heathen som i alla fall i mina öron är en av de bästa skivor han har gjort. Long live the dame.

 

Skicka en kommentar

<< Home