Pappa-fika, katt-tant och läggning del 2

En timmes extrasömn imorse, eftersom det blev sent igår. Det är sällan jag ser min lilla blomma så lycklig, som när hon är hos sin bästa, bästa kompis. Det bara lyser om henne!
Efter lunch idag åkte vi så iväg för den bokade fikan hos pappa. Efter ungefär 20 minuter viskade dottern (som mutats med lördagsgodispåse fast det är söndag): "mamma, jag vill åka hem nu" och jag var benägen att hålla med. Ingen av oss tog illa upp att hon somnade (igen!) en liten stund senare. Jag kunde tyvärr inte följa hennes exempel utan fick sitta där och insupa hans nervösa malande. Han är mycket mindre förvirrad sen han kom hem men han är nervös för precis allting; räkningar som han väntar på och som inte kommer (inget är fel, hyran betalade han t ex i oktober för hela året ut), sjukhustiden som är bokad (fast jag försäkrat att allt är under kontroll och fast jag lovat följa med) och han är misstänksam mot alla (inklusive mig). Dessutom håller gipset på att nötas sönder under foten, eftersom han inte kan låta bli att stödja på foten och inte använder gipsskon som han fått. Jag försöker förklara att det är viktigt för hans rehabilitering att han följer "doctors order" men det är som att prata med en vägg. Alternativt hälla vatten på en gås.
Fikanstunden blev inte så lång och nyväckt dotter grät hela vägen till bilen, ända tills jag sa att vi kunde ta en sväng förbi "katt-kärringen" för ett spontanbesök. Då slutade hon och blev glad igen.
Katt-kärringen var hemma och blev glad över besöket. En katt har lämnat huset, så nu har hon "bara" nio katter kvar... Dottern jagade runt dom stackare som vågade sig fram. Efter en dryg timme bar det så av hemåt för en pyttipanna-middag med vändstekt ägg och majs (varför älskar alla ungar majs?). För en timme sedan nattade jag henne. Hon har klivit upp ur sängen fem eller sex gånger och nu hör jag henne sitta och leka därinne. Suck. Hörde ni just ett frasande, raspande ljud så var det bara jag som tog på mig hårdhandskarna...