Hår

Hår på benen.
En gång, när jag var ihop med en kille som gjorde FN-tjänst i Libanon, lät jag bli att raka benen under hela tiden han var borta. Mörka hårstrån. Många. Långa. Den våren gick jag inte i kjol, kan jag upplysa. Det är en oerhört traumatisk upplevelse i mitt liv, och jag var tvungen att ta till grästrimmern dagen innan han skulle komma hem.

Hår under armarna.
Har aldrig ens funderat på att odla ut det, varken med eller utan pojkvän. Det känns liksom inte... fräscht.

Hår på hakan.
Jag har sett min mamma i motljus. Min mamma har skägg. Visst, det är ljust och fjunigt men det är likväl skägg. Mammor ska inte ha skägg. Därför kan man ibland se mig sitta och fingra på hakan med tummen. Där brukar nämligen, med jämna mellanrum, två hårda små hårstrån växa ut. Fram med pincetten och - ryck - bort med dom! Jag vägrar att börja raka mig i ansiktet.

Hår på tårna.
Varför? Kan någon vänlig själ upplysa mig om varför det vid en särskild ålder börjar växa ett eller ett par hårstrån på stortårna? Och vad ska det vara bra för?

Hår - och nu blir det äckligt - i näsan.
Jag vill inte ha hår i näsan! Ta bort det äckliga håret i näsan! Ge mig en nästrimmer! Eller ett par korkar!