Söndagsfunderingar

Idag har varit en mysig dag. Sambon och jag har fått rå om varandra ordentligt, bara han och jag. Efter lite ensambloggande för min del, vaknade prinsen till livs och väckte även mig ur min blogg-koma... :-)
Därefter fick vi titta på en hel film, och höll oss vakna, båda två. Hidalgo med snyggingen Viggo Mortensen höll oss på helspänn; en ganska mysig och vacker film. Sen återbördades dottern till oss, och vi gosade resten av eftermiddagen, åt pizza, badade och nattade extra tidigt, eftersom hon missat eftermiddagsluren. Så medan prins J nu tittar på Sporten, bloggar jag bort min söndags- och jobbet-imorgon-ångest. Fast med en så'n här mysig, fnissig, kramig söndag, är ångesten faktiskt inte så stor.

Det lilla smolket i bägaren är dotterns fasansfulla trotsperiod. De senaste två veckorna har hon testat mig och mina gränser precis varenda dag. Ett par gånger om dagen, minst, utspelar sig samma scenario. Så fort jag gjort något som inte behagat henne, blir hon skitförbannad och slår, biter eller nyper mig. Jag blir lika upprörd och arg, jag, och bannar henne varje gång och talar om att "så gör man inte!". Två gånger har jag t o m satt henne i "skamvrån" i soffan alt fåtöljen och bett henne sitta där tills jag sagt till att hon fått flytta på sig. Sedan har hon fått be om förlåtelse och vi har kramats och pussats igen. Även jag har bett om förlåtelse, såklart, för att jag höjt rösten men förklarat varför jag blivit så arg. Sen har jag sagt att jag tycker om henne och älskar henne av hela mitt hjärta, men återigen förklarat att man inte slåss, rivs, sparkas eller bits. Man har rätt att bli arg, men det är fel att slåss! Det är inte okej. Innan hon la sig ikväll, hejdade hon sig faktiskt med armen lyft till ett slag, när jag tittade på henne med min grymma-mamman-blick. Kanske har våra pratstunder gett resultat?

Jag vet inte om jag gör fel; om jag ska hantera det på något annat sätt. Snälla, ni med erfarenhet, ge mig ett råd! Det är så svårt, och det gör ont i mig när hon blir ledsen över att jag blir arg på henne... Jag vill ju bara hennes bästa, hon är ju mitt bästa!